Min tid - Bokförlaget Boksidan

Han vägrade att äta, men Bengt åt lite och Leffe bara slevade i sig. Han tog en stor hög
med röd potatismos och sen på med fettdaller skinkan. Sen täckte han alltihop med senap.
Senapen var inte så fräsch heller, den hade skurit sig, så först kom det ingenting, sen sås,
sen pruttade den, sen kom det senapsklumpar.
Jag tyckte att jag måste ta lite också eftersom jag hade varit med och tagit burkarna. Men
det bara vände sig i magen när jag skulle skära en bit av fettdaller skinka.
"Vi åker till Clock” tyckte Anders "jag ringer efter taxi”.
"Fan jag skulle ju jobba” kom jag på "kärringen kommer att döda mig!"
Jag ringde till butiken för att kolla om hon var där. Fan, hon var där. Då hade hon märkt att
jag inte var där.
Hon var skitsur, hon skällde och hon skällde.
Men jag var inte så rädd som jag borde vara, jag tänkte, OK nu har jag gjort bort mig så
mycket jag kan. Det kan inte bli värre, men jag lever ändå!
Dom andra tyckte det lät som hon var helt vansinnig, för dom hörde också, för hon skrek
så mycket. Dom skulle aldrig palla att jobba med en sån jävla galning, hon kanske skulle
slå ihjäl en. Hon kan ta sitt jävla jobb och stoppa upp, tyckte dom.
Jag sa det till henne "jag vill inte jobba hos dig mer, kärring”.
Hon blev helt paff. Först tror jag inte hon trodde mig, men jag sa det igen. Dom andra var
helt förvånade. Sen när jag la på så bara garvade dom.
Dom tyckte det var skitcool gjort.
Det var bara Bengt och jag som skulle jobba idag. Men han hade redan ringt till sin
arbetspolare i morse och sagt att han inte kunde.
Vi åkte iväg till Clock i Haninge Centrum. Jag hade inga pengar, men Leffe bjöd mig. Han
tyckte att jag kunde få bo ett tag hos honom. Han sa att han bodde i en etta i
Midsommarkransen. Jag skulle inte behöva betala nått.
Jag tyckte det lät skitbra och jag tror Eva tyckte det var bra också.
55