Min tid - Bokförlaget Boksidan

"Jag har ingenstans att bo, men nu vågar jag inte sova här mer. Jag kan ju skrämma dom
som kommer in.”
"Kan du inte följa med mig i natt? Snälla! Jag klarar inte att åka själv.”
"Jättegärna” jag var inte alls trött längre.
Vi hoppade in i hennes bil, den var söt, liten och randig.
Nästa ställe hon skulle kolla var en restaurant. Efter att ha valt i typ tio minuter bland olika
nycklar hittade vi en som passade. Där inne var det tomt och mörkt. Vi gick runt och
kollade under stolar och bord.
"Vad letar vi efter” frågade jag.
"Jag vet inte, tjuvar, knarkare och sånt.”
Vi gick in i köket.
"Kolla vad med käk” tyckte jag.
Jag hade öppnat en stor plåtdörr och inuti var det kallt och byst med mat. Eva kom också
in.
"Vi käkar lite” tyckte hon.
Vi siktade in oss på dom lyxigaste bitarna; rökt lax, löjrom, renstek och olika fina ostar. Vi
käkade så vi höll på att spy, det var inte så svårt för man är ju inte direkt van att käka
klockan tre på natten.
Dessutom var det lite för mycket av det goda, lite väl fettigt liksom. Jag gick in på muggen
och jag behövde knappt sätta fingrarna i halsen för att laxbitarna skulle komma upp.
"Här ta en bira och skölj ner med!" Eva hade hittat ölförrådet.
Vi tog varsin bira och började kolla om det fanns någon glass, chokladmousse, tårta eller
nått. Vi hittade en hel frysbox med supergoda glassar, en massa kakor och hinkar med
nougat, kolasås och chokladsås. Det var nästan lite synd att bara sleva i sig nu när man inte
ens var hungrig, istället för att spara lite till senare.
Vi gjorde alltså i ordning en "doggybag" med lax, löjrom, camembert, nougat och annat.
Fast vi slängde inte bara ner det i en kasse som det där puckot Conny, utan vi stoppade in
grejorna i aluminiumfolie. Vi slängde i en så där fem, sex vinare och tio öl också. Allting
var Evas idé.
Jag frågade om hon inte skulle åka dit på det här.
Men hon trodde inte att det skulle vara någon som märkte nått om vi städade efter oss.
"Förresten skulle Securitas aldrig våga polisanmäla mig, för dom är rädda för att få dåligt
ryckte. Dom skulle bara ersätta restaurangen, sen skulle jag få sparken. Men jag vill ju
ändå sluta, så jag skiter i det.”
Jag tänkte berätta om Joppe, att han åkte fast. Men jag gjorde inte det.
Jag kom på att vi kanske kunde knycka lite blommor ifrån min butik, för att liksom göra
det lite jämnare. Vi drog dit och tog ett gäng rosor och mina väskor.
Det var nästan lite orättvist att vi bara snott nått ifrån två ställen så vi bestämde att vi skulle
ta nått ifrån varje ställe som vi kollade upp.
I en livsmedelsaffär tog vi en limpa cigg och mera mat. I en annan restaurant tänkte vi ta
mera vin, men vinet var inlåst så vi tog ännu mera käk. Inne på ett kontor var det svårt att
hitta på nått att ta, men vi tog i alla fall ett par kilo kaffe och lite toapapper.
Baksätet och bakluckan på den lilla bilen vart helt fulla med grejor. Klockan var ungefär
sex på morgonen. Det känns jävligt läskigt att åka omkring med alla grejorna, man känner
sig rätt skyldig. Eva verkar också rätt svettig.
En polisbil körde om oss, jag tror dom kollade som fan. Jag vet inte för jag blundade. När
jag tittade igen så var polisbilen borta. Eva körde, men det gick så sakta, nått var fel. "Eva,
vi står still.”
Eva säger ingenting hon bara skakar och stirrar, stirrar och skakar som bara fan. Till råga
på allt så passerar en annan Securitasbil på en tvärgata.
47