Min tid - Bokförlaget Boksidan

Grabbarna, mest Benke tyckte att jag klagade för mycket. Speciellt på landet, inte Sverige
alltså utan bondlandet, alltså sånt som är utanför Stockholm. Att jag gnällde för att det inte
fanns nått färskt bröd, att det var så mycket mygg, att det luktade hästskit och sånt där.
Så dom började dra på om Stockolm, om allt knark och att alla stockholmare är så jävla
dryga. Jag sa att jag inte var ifrån Stockholm utan ifrån Sollentuna. "Same shit” tyckte
dom.
I Stockholm kan man ju inte bo där blir man ju bara nerslagen och så finns det inga
lägenheter om man inte har en miljon. Först var det lite kul sen blev det bara jobbigt.
Natalie var ju på min sida, det var jävligt skönt annars hade jag fan känt mig mobbad.
Natalie tyckte att vi skulle dra till hennes polare, dom som hon var på väg till ifrån början.
Det lät skitbra, då kanske vi skulle slippa att sova i bilen. Problemet var bara att vi inte ens
hade pengar till bensin så vi kunde komma dit. Men det fixade sig.
Vi åkte till en bensinmack tankade och körde iväg. Benke hade tryckt fast en snus på
nummerplåten så att det såg ut som G istället för ett C. Dom skriver upp numren sa han. Vi
åkte iväg fort som fan men det var inte en jävel som åkte efter oss.
Natalie kom på att vi kunde sälja tillbaka våra tågbiljetter till SJ, eftersom pittsugaren
aldrig hade haft sönder dom. Jag trodde inte riktigt på henne men det gick faktiskt. Nu
hade vi plötsligt fyrahundra spänn och full tank.
Vi kom dit där hennes polare bodde, men det var ju bara det att Natalie inte var så där
dunderbra på att hitta där, så vi fick åka runt som fan.
"Den här vägen tror jag det är.”
Då åkte vi där och det var ju fel. Sen kom vi till nästa väg och då tyckte hon det var den
vägen. Det skulle vara en väg som hette nått på blomma, sen skulle det vara ett rött hus.
Det var ju bara det att alla vägar hette nått på blomma och alla hus var röda och såg
likadana ut. Inte fanns det någon telefon nånstans heller.
Natalie var inte så populär tills vi fick tag i en tjej i våran ålder som visste var hennes
polare bodde. Vi hittade rätt men då var hon inte hemma, hon var i centrum och handlade
men skulle komma tillbaka om några timmar.
Vi fick vänta i trädgården. Mamma fixade läsk och glass till oss, det var helt okej att vänta.
Det tog skitlång tid för henne att komma, vi han spela Chicago till över tvåhundra poäng.
Hon blev skitglad att vi var där. Hon skulle åka båt till nått ställe och grilla och hon trodde
vi kunde hänga på. Dom hade två båtar men var bara fyra stycken så det borde vara lugnt.
Asbra! Vi köpte grillkäk, lite cola och en massa cigg. Tyvärr hade systemet hunnit stänga,
men vi skulle väl ändå inte fått ut nått. Förresten hade Eric kvar en massa av hans äckliga
vin. Vi åkte till båtarna, dom andra var redan där, två brudar och två snubbar.
Snubbarna verkade inte så jätteglada att vi var med. Den ena snubben som hette Göran, sa
det till och med.
Han sa "fan va synd att jag inte visste att vi skulle bli så här många, för jag har målat
golvet på min båt, så vi kan inte åka med den”.
Den andra snubben Niklas kunde bara inte ta med alla i sin båt sa han. Fast vi kunde ju
skita i att åka iväg nånstans tyckte dom. Vi kunde ju grilla där. Dom hade två grillar,
grillkol och grejor så det var lugnt.
Det gick skitsmidigt med grillarna fast vi var så himla hungriga så vi pallade inte att vänta
på att det blev juste glöd. Det såg fan ut som det inte glödde överhuvudtaget. Benke var
helt panikhungrig, han sprutar tändvätska på grillen när biffarna ligger där så hela skiten
börjar brinna. Biffarna såg ut som negrer på en halv minut. Sen när vi käkat klart så glödde
det jättefint.
Dom andra hade ganska mycket sprit och dom bjöd rätt mycket så alla vart skitfulla. Vi
satte oss i Niklas båt det vart lite trångt, men det var himla mysigt. Vi satt ute, inte inne i
båten.
17