Min tid - Bokförlaget Boksidan

Jag beställde en Hawaii Barby, cola, sundae choklad och en munk. Joppe beställde en
Happy Dinner med jos, cola, kaffe och en Trippel Clock. Natalie tog bara en Dubbel Clock
med cola.
Det visade sig att man i Happy Dinner paketet fick en Pelle Clock mössa och en Pelle
Clock visselpipa. Natalie och jag blev avundsjuka som bara fan. Sånna där fina saker bara
måste vi ju ha också.
Vi gick fram till hon i kassan och sa "snälla en Pelle Clock mössa”.
"Nej” sa hon "ingen mössa”.
Så fick vi var sin Pelle Clock tandborste. Det var ju lite orättvist. Joppe kunde sitta där och
ha skoj med sin mössa och sin pipa, medans vi max kunde sköta vår dagliga tandhygien
och sänka ph-värdet i munhålan.
Joppe fixade en hyrbil och vi åkte och hälsade på hans sjuka bil. Den stod på en bilskrot
och var jätteledsen. Natalie trodde att den var död och det trodde Joppe också.
Natalie tyckte vi skulle hälsa på hennes mormor i Uddevalla för det var inte så långt dit. Vi
åkte dit, hon var hemma och blev jätteglad att vi kom. Men hon ojade sig jättemycket.
"Oh jag har ju inget att bjuda på, och jag har ju så ont, ack jag som inte har städat.”
Natalie presenterade Joppe som sin pojkvän.
"Kors i jessanes” sa mormor och slog ihop händerna.
"Ja de må jag säja det var en stilig karl. Tänk om jag kunde hinna få uppleva barnbarnbarn
ändå.” Och en massa sånt tantsnack som jag inte kommer ihåg.
Hon pratade så mycket så jag trodde inte att det var sant. Och jag som trodde dom var tysta
på landet. Hon satte på kaffe och sågade (obs sågade!) upp en stentorr bulle.
Precis som vi satt oss för att fika så rusar hon upp och säger "nä nu skall jag ta fram
älgsteken minsann som jag fick av farbror Sven i Örkelljunga, kommer du ihåg farbror
Sven, Natti?"
Natti! Joppe och jag börjar asgarva så fort mormor gått iväg.
Steken var förståss frusen som en GB glass. Och det tar flera timmar för den att tina även
om man spola vatten på den. Under tiden måste Nattis och jag hjälpa till att skala potatis,
morötter, diska duka och laga rabarberpaj.
"Karlar duger inte i köket” säger hon, så han får sitta och kolla på TV. Han slipper
dessutom att höra mormors snack, måste vara hans lyckodag. När maten äntligen är klar så
smakar den precis som jag misstänkte, typisk pensionärsmat.
Mormor äter nästan ingenting, men hon sitter hela tiden och spanar in våra tallrikar så att
hon kan fylla på om något skulle ta slut.
Jag hatar ärtor och för att slippa se dom på tallriken trycker jag i mig dom på en gång och
sköljer ned med mjölk (som jag också hatar). Direkt när jag fick in mjölken i munnen så
fick jag spykänsla. Det var röd mjölk och det kändes som att dricka ren fettsås. Ärtorna var
som klumpar. Jag tänkte på den där historien, det är klumpar i mjölken sa den blinde när
han drack ur den lungsjukes spottkopp.
Det var alldeles fullt i munnen, jag kunde knappt hålla kvar det. Mjölken började droppa
ut, det var jävligt nära att jag fick upp det på tallriken, speciellt när jag svalde.
"Hoppsan var det så gott med ärtor” säger mormor och skyfflar på en jättehög.
Fy fan här gäller det att äta sakta. Ungefär en timme senare har jag fått i mig alla ärtorna.
Men då var jag tvungen att ta mer kött, sås och sånt bara för att få ner dom. Dom andra har
samma besvär som jag med att skydda tallriken ifrån ovälkommen påfyllning.
Det värsta var att mormor såg så äcklig ut när hon åt. För det första så tugga hon varje
tugga i en halvtimma, för det andra så tuggade hon med öppen mun och för det tredje
smaskade och plaskade hon som en alsenheimare. Hela grejen kändes som att jobba på
hemtjänsten.
41