Min tid - Bokförlaget Boksidan

Några grabbar snor en av tjejernas kläder just som hon håller på att sätta dem på sig. Hon
hade bara fått på sig strumporna så hon var typ helt näck. Dom springer iväg med kläderna
och hon kommer efter. Sen blir det inge kul längre för dom börjar verkligen att mobba
henne. Dom står runt henne och hon har inga kläder. Då säger nån "vilken stor mage du har
Lisa”.
"Synd du borde ha mer fett i pattarna och mindre på magen” tycker någon annan.
"Fett-Lisa, Fett-Lisa” ropar dom sen.
Jag blir så himla ledsen av att höra sånt. Jag försöker komma på någon bra kommentar men
det blir bara skit. Jag går ner till mig och gråter lite. Dan efter är det söndag och det händer
inte ett skit.
På måndan går jag till arbetsförmedlingen. När jag stod där och hade tagit en kölapp så
kom det in en snubbe och börja skrika "ge mig ett jobb för fan”.
Han såg inte ut som den typen man gärna ger ett jobb.
Han skrek flera gånger, då om det fram en utlänning och sa "träng dig inte din jävel”.
Sen kom vakten och slängde ut han. Efter ett tag var det min tur. Jag fick ett gäng
blanketter att fylla i och en massa skit att läsa. Sen fick jag en tid för och komma tillbaka i
början av oktober. Oktober det var ju för fan två månader dit.
Jag skulle ju för fan bara fråga hur man sökte jobb. Jag har ju aldrig gjort det förut, bara
jobbat hos morsan. Jag sa inte det till henne utan gick och satte mig och gjorde som dom
andra, kollade i deras tidningar.
Jag började med och kolla om det fanns nått jobb med hästar, men det var tvärkört. Jag
läste igenom alla tidningar, men det stod inte ett skit om hästar, inte hundar eller katter
heller. Det enda jobb som hade med djur att göra överhuvudtaget var på Anticimex.
Då tar jag vad fan som helst bara man kan börja på en gång. Det första "vad som helst
jobb" jag hittade var som städare, det verkade helkass. Jag fattade knappt vad killen sa och
man började skittidigt på morgonen.
Nästa jobb var på ett färdtjänstföretag (det är sånna som skjutsar runt pensionärer i små
bussar). Det verkade helt okej, bra tider och han som jag pratade med verkade jättetrevlig,
så jag åkte dit.
Jag var ju asnervös, vad skulle han fråga, visste han om mina pundiga föräldrar? Tänk om
han ville ligga med mig? Men det var ingenting sånt han sa att jag var den första som hade
ringt och att det vore bra om jag kunde börja idag.
Det var någon som hade blivit sjuk och skulle vara borta i sex månader, så jag kunde få
jobba till i januari. Jag tyckte det lät asbra, men jag greppade inte riktigt om jag hade fått
jobbet eller inte.
Men det verkade så, för sen fick jag en blå uniform med byxor som var alldeles för stora i
midjan. Fast det var ändå de minsta brallor de hade, det var ju positivt. Annars var den
skitful, ful blå jacka med fula stora fickor på brösten och jätteäckligt material.
Jag fick åka runt med en gubbe som var skittråkig. Han ville bara prata TV-program och
skryta om sin astrista husvagnssemester. När han frågade vad jag hade gjort på semestern
så sa jag att jag hade varit på turné med ett rockband, men det bara sket han i.
Han sa bara "jassådu”.
Sen började han fråga vad jag skulle bli och berätta om sin fula unge som var barnskötare.
Jobbet var inte så kul heller, vi skulle åka runt och hämta äckliga gamlingar i deras slitna
äckliga skitiga lägenheter och försöka få in dom i någon minimal hiss som var jätteläskig
(om det överhuvudtaget fanns någon hiss), annars fick man ju leda ner tanterna och det
gick ju inte direkt fort. Fan va många hus det är egentligen som inte har hiss, får man
verkligen ha det så?
Va trevliga dom var då, helt enormt trista! Först försökte jag vara trevlig, men det hade
man ju inget för, då började dom ju direkt att gnälla om hur illa dom mådde och sånt.
26