You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Det syntes verkligen tydligt att det låg nått i fickorna, men hon hade nog inte märkt nått än.<br />
Jag var verkligen skraj, vad fan skulle han göra.<br />
Då säger han "förresten, jag har ändrat mig, jag tror jag tar den”. Sen gick vi iväg och<br />
hängde upp den på ett annat ställe sam<strong>tid</strong>igt med en grön skjorta.<br />
Det gick skitbra att komma ut. Det enda vi köpte var ett par strumpor på extrapris.<br />
Vi gick in på ett kafé. Leffe tog min väska, gick in på toan och tog av sig allt som han hade<br />
snott.<br />
Sedan gjorde han samma grej i flera klädbutiker medans jag fick vänta på kaféet med<br />
väskan.<br />
Det såg nog ganska konstigt ut ifall någon tänkte på det, att han kom in tog min väska och<br />
gick på toan hela <strong>tid</strong>en. Ungefär som att min kille som har diarréer eller blåskatarr,<br />
springer ute på stan medans jag bara sitter och fikar.<br />
Till slut var väskan full och jag var dessutom rätt less på att sitta där, så Leffe tyckte att vi<br />
kunde sluta. Nu hade vi en massa kläder, men fortfarande inga pengar.<br />
Leffe tyckte att vi skulle säljas dom i en second-handaffär, men jag trodde inte att vi skulle<br />
få nått för dom. Jag menar, vem vill köpa en begagnad skjorta.<br />
När vi åkte till affären kom det såna där biljettkontrollanter på tåget och vi hade ju inga<br />
åkkort. Leffe lärde mig att visa en gammal biljett för spärrvakten. Håll upp den framför<br />
honom, titta honom i ögonen och se jävligt ärlig ut. Men man fick absolut inte låta honom<br />
få tag i den, så han kunde kolla närmare. Det gick oftast skitbra.<br />
Nu var det i varje fall biljettkontroll och jag var så himla nervös. Där stod jag med väskan<br />
full av stöldgods och kontrollanterna kom bara närmare och närmare.<br />
Dom hade kommit in i vagnen utan att vi märkte nått sen hade dom börjat längst bort. Fan<br />
vad jag hoppades att vi skulle komma fram till nästa station. Men det var kört, dom kom<br />
fram till oss, tittade på mig och sa nått.<br />
Som vanligt fixade Leffe det där. Han sa att vi inte kunnat köpa några biljetter eftersom det<br />
inte hade varit någon som sålde. Dom sa att det var okej om vi betalade nu.<br />
Jag hade i varje fall rätt om kläderna. Strumpor och t-shirts ville dom inte ens ha. Snubben<br />
i butiken sa att skjortorna var omoderna, fast det märktes att dom var nya.<br />
Han sa att vi kunde få femtio spänn för dom, men Leffe bara vägrade. Då kunde han ju lika<br />
gärna behålla dom.<br />
"75 spänn.”<br />
"Nix” sa Leffe, tog kläderna och gick mot dörren.<br />
"Jävla knarkare!” Skrek snubben.<br />
Då vänder sig Leffe om, men han säger inget. Jag tror inte han vågade för snubben såg<br />
jävligt krallig ut. 75 spänn, då var det ju bättre att behålla kläderna.<br />
Pengar hade vi fortfarande inga, ingen mat heller, men det grejade Leffe. Vi gick in på<br />
Konsum och gick runt. Jag hade en vagn och Leffe gick bredvid och plockade bland<br />
hyllorna.<br />
Han var så duktig på att snatta så det märktes fan inte. Han tog till exempel ett paket<br />
leverpastej och sam<strong>tid</strong>igt som han tog det så petade han in ett annat paket i ärmen på<br />
jackan.<br />
Det andra paketet slängde han ner i vagnen. Hela <strong>tid</strong>en gick vi och pratade om vad vi<br />
skulle ha till middag och annat svenssonsnack. Då och då så tömde han ärmen i fickan på<br />
jackan.<br />
Det var en skitstor läderjacka som han hade skurit upp fickorna på så allt man la ner i dom<br />
hamnade i fodret på insidan av jackan. Det var hans snattarjacka. Den var ganska bra<br />
faktiskt, men han hade ju snyggare.<br />
Till slut hade vi ganska mycket prylar i vagnen. Vi hade bestämt innan att vi skulle gå med<br />
grejorna till kassan och låta tanten stämpla in allting.<br />
60
Change language