Min tid - Bokförlaget Boksidan

Det kanske inte var så pinsamt ändå. En annan snubbe hade också skjuts, men hon satt
bakom honom. Aha! En minimal kudde satt fast på stänkskärmen bakom sadeln. Jag satte
mig på stänkskärmen och höll om min kille.
"Sitter du bra?"
"Jodå, men vilken liten kudde.”
Kudde, det tyckte han var jävligt kul, hans polare också.
Det var jättejobbigt att åka, kallt överallt dessutom skakade motorcykel som bara fan.
Dessutom lät det jättemycket. Jag bara frös, skakade och hade ont i öronen. Jag var
skitskraj att jag skulle kissa på mig, det kändes som om någon försökte skaka kisset ur
kroppen på mig.
Vi åkte runt på stan och jag tänkte mindre och mindre på dånet, men kallare blev det. Jag
stoppade in händerna innanför hans jacka, det var mysigt. Hela gänget åkte till Djurgården,
förbi Djurgårdsbrunn. Vi stannade vid vattnet och alla tog en cigg.
"Hur kändes det?” Frågade min kille, som hette Fredde.
"Jättehäftigt! Men jag fryser.”
Han höll om mig och värmen strömmade från honom till mig. Vi stod så där, han höll om
mig och vi rökte.
Dom andra sa "vi sticker nu”.
"Vi stannar” sa Fredde och såg jättenöjd ut.
Dom andra garvade och hoppade upp på sina hojar.
"Ska inte vi också åka?" Frågade jag för jag började känna för att åka mer.
Fredde tittade på mig och försökte fånga min blick. "Vi ska väl ha lite mysigt, du och jag.”
Han böjde sig ner och fällde liksom ut pussmunnen. Men jag ville ju inte kyssa honom.
Han var ju fet och hade skitiga kläder som luktade illa. En fransig jeansjacka som var
jätteskitig med ett töntigt märke på ryggen och råäckliga jeans. Dessutom hade han skägg.
Han tryckte sin mun mot min, skägget kittlade. Han hade taskig andedräkt.
Jag böjde mig bakåt och sa "vad gör du” kanske lite väl högt.
"Kom igen nu bruden” sa han och försökte igen.
Jag försökte dra mig loss men han höll mig kvar. Jag blir förbannad och skriker att han
skall släppa, men han bara håller kvar.
Plötsligt sliter någon bort honom ifrån mig. Så där bara helt plötsligt ligger han på marken
och det sitter två poliser på honom. En polis har böjt upp armen på ryggen och sitter liksom
över midjan. Den andra satt på benen.
Hon med armen sa "du ska ge fan i att våldta småbrudar ditt äckel”.
Båda poliserna var tjejer, blonda och ganska söta.
Fredde skrek "faan det gör ju ont, släpp mig, jag gjorde ju inget”.
"Håll käften” skrek hon med armen.
Det var jätteläskigt jag tror de gjorde illa honom.
Hon med armen titta på mig och sa "hur gick det han hann göra nått?"
"Nä” jag kände mig rätt dum.
"Va fan, släpp mig!” Skrek Fredde.
Tjejen som satt på benen tog fram en radio och sa nått helt obegripligt.
"Det kommer snart folk och tar hand om dig" sa hon till mig.
"Men” sa jag.
"Du kan vara lugn” sa hon.
Det kändes lite överdrivet på nått sätt, och så tyckte jag synd om Fredde, det kändes som
om det var mitt fel att han låg där.
23