Min tid - Bokförlaget Boksidan

Flera gnällde över hur dyrt allting är, vad fan vet dom om det dom går väl aldrig på krogen
eller så. Förresten skall väl inte dom snacka om dyrt, dom som får åka omkring i en hel
jävla buss alldeles för sig själva helt gratis.
Jag tror att gubben, Lars alltså, tyckte att jag var lite dum när jag höll på att smöra så där.
Han sa inte ett skit till dom förutom det som hade med resan att göra. Sa pansisarna nått
om hur dyrt det var eller om vädret så bara svara han inte.
Nästa dag så jobbade jag med en kille som heter Conny, han var skittrevlig. Han såg bra ut
också, lång, ganska mycket muskler, inget fett, det var så att man till och med såg
magmusklerna genom skjortan. Han hade en lång hästsvans och sexig mun. Det var sista
veckan för honom, han hade bara det här som sommarjobb.
Han skojade som fan med pensionärerna, dom fattade ingenting, men vi garvade som fan.
Till exempel var det en tant som vi hämtade i en lägenhet, hon satt i rullstol. Istället för att
gå emot hissen börja han rulla tanten emot trapporna. Hon blev så rädd så hon skrek, det
tycker jag var lite taskigt. Sen sa han att han bara skojade, först var hon arg, sen tyckte hon
faktiskt att det var kul.
Nästa jobb var att köra några utvecklingsstörda från deras sommarläger till nått hem inne i
stan. Alla var ungefär i vår ålder men det var svårt att tro. Det var meningen att en vårdare
skulle hänga med, men det var ingen som hade tid. Så vi tyckte att vi kunde klara det ändå.
Dom såg verkligen sorgliga ut, tre killar och en tjej. En av killarna grät när han skulle åka
därifrån. Dom som arbetade där sa att han var kär i en av vårdarinnorna. En annan av dom
satt bara och skakade och dreglade, han hette Håkan.
Jag kunde inte låta bli att krama han som grät, han hette Jonny, han var så himla söt. Då
blev han lite gladare, men jag kände mig lite taskig mot dom andra så jag kramade dom
med.
Sen kramade dom som jobbade där också om dom och allt var jättesorgligt. Vi åkte iväg,
men nu var alla jätteledsna. Nu var det inte bara Jonny som grät utan även drägel Håkan
och tjejen. Dom liksom hetsade varandra, jag fick sitta där bak och försöka trösta dom.
Vi tyckte vi borde muntra upp dom så när vi kom av färjan i Vaxholm stannade vi utanför
ett fik och skulle rulla in dom. Men dörren var för smal, fan, jag trodde allting i Sverige var
handikappanpassat. Dom blev ju bara ännu ledsnare.
Då åker vi ner till kajen och rullar ut dom på den och tar en cigg. Jag bjuder dom, både
Jonny och den tredje killen som heter Börje tog var sin. Jag tror inte dom röker så mycket
för båda hade stora problem.
Conny visade hur man skulle göra, det var skitkul. Tyckte jag åtminstone, jag garvade som
fan, men dom tog det verkligen allvarligt. Han visade, den bruna sidan skulle man ha i
munnen, fast bara en liten bit. Sen skulle man suga på den. Dom tyckte det var kul och
började få in snitsen på att; 1. Hålla ciggen. 2. Stoppa bruna sidan i munnen. 3. Suga. Då
kom jag på att man måste blåsa ut också, det blev nummer fyra.
Jag såg att tjejen väldigt gärna ville pröva också, för hon satt och övade utan cigarett. Hon
fick en cigg och blev jätteglad. Nu var alla jätteglada, drägel Håkan också och den sorgliga
avfärden verkade lite glömd.
Dom var nu mogna att röka på riktigt. Först tände vi Jonnys cigarett för han verkade vara
den mest normala. Han hostade som bara den, men han skrattade. Vi berömde honom och
tände Börjes och tjejens cigg. Dom hostade, men dom klarade det. Det kanske inte var
några halsbloss och det såg väldigt konstigt ut. Men dom rökte.
Vi märkte att dom gick in lite väl hårt för punkt 3. Dom sög så att cigaretterna vart alldeles
jättevarma. Sen hade vi inte sagt något om att man ska aska, men dom hade klarat det ändå.
Det syntes på byxorna.
27