Min tid - Bokförlaget Boksidan

Jag hade ett helt album med svenska märken som var ordnade i tidsföljd. Dessutom hade
jag två album med utländska märken. Den svenska samlingen var ganska bra. Den hade
delvis fått av min farbror.
Men den utländska var bara skit, ungerska märken med hundar och sånt. Sen var det en
påse med märken som inte var insatta, ett förstoringsglas och en pincett. Jag kan tänka mig
att jag skulle kunna få femhundra för den svenska samlingen och max femtio spänn för den
utländska.
Jag sa att samlingen var värd minst tretusen, men att det var svårt att sälja så här under
sommaren. Så jag nöjde mig med åttahundra kronor.
"Sjuhundra kronor” sa hon och öppnade kassaapparaten.
"Okej” sa jag och fick pengarna.
Nu ska det firas, tänkte jag och gick till McDonalds vid Filmstaden. Sen gick jag till
Åhléns och köpte ett nytt läppstift. Ettusen tvåhundra måste jag spara till hyran för
september det gjorde att jag nästan var black igen, fan också.
På måndan vaknar jag jättetidigt, jättenervös för intervjun. Fan, jag kan ju ingenting om
blommor. Jag ringer farmor för att få lite tips, hon älskar blommor. Hon blev jätteglad över
att jag ringde och över att jag skulle arbeta i en blomsteraffär.
Hon tyckte att jag skulle komma över och hälsa på så skulle hon visa lite. Jag skulle ju inte
vara i affären förrän klockan tolv och farmor bor ganska nära Odenplan, så jag brände dit
direkt.
Hon bjöd på kaffe och gamla bullar som var torra. Men jag var hungrig och när man
doppade dom i kaffet kändes det inte att dom var torra. Man var tvungen att blunda för det
såg så äckligt ut. Hon var jätteglad och visade på en massa olika blommor och sa en massa
namn.
Det var nog det bästa besök jag gjort någonsin hos farmor. Det var inte alls det här vanliga
gnället, hon var riktigt rolig. I fortsättningen när jag kommer hit ska jag se till att vi bara
pratar blommor, tänkte jag.
Jag åkte till blomsteraffären och var där tio i tolv. Jag väntade utanför tills det var tomt i
butiken, då gick jag in. Tanten förstod direkt att det var jag. Hon verkade vara jättetrevlig.
Det gjorde inget att jag inte kunde något om blommor, bara jag var intresserad och ville
jobba. Hon kunde inte ge så mycket i lön, men i gengäld så skulle jag inte behöva betala
någon skatt.
Det verkade som om jobbet var mitt, hon frågade inte ens om betyg och sånt. Hon visade
på alla blommor, sa vad dom hette och lite sånt. Sen drack vi kaffe och hon berättade att
hon haft affären i över fyrtio år alldeles ensam.
Jag skulle komma tillbaka dan efter, så skulle jag jobba tillsammans med henne och hon
skulle visa hur allt gick till.
"Men att sköta en blomsteraffär, det lär man sig inte på en vecka inte.”
Butiken öppnade klockan elva, men jag var där redan vid åtta, jag hade fått egna nycklar.
Hon visade och berättade ännu mer. Vid niotiden kom en leverantör med blommor. Hon
visade mig hur man gjorde buketter och jag fick öva att plocka ihop buketter för olika
tillfällen.
Det var roligt att försöka kombinera olika blommor och hon tyckte jag var duktig. Första
dagarna fick jag bara titta på när det kom kunder, det var flera som kommenterade att jag
var där. Sen fick jag prova lite själv, det gick ganska bra och hon berömde mig.
Det tråkiga var att blommorna var så dyra. Det räckte att plocka ihop fyra rosor så var det
vips femtio spänn. En gubbe blev nästan arg när han skulle betala femtio spänn för fem
nejlikor. Då blev jag nervös och ändrade mig till fyrtio spänn.
Men då kom hon fram och sa "nej femtio kronor det är ett bra pris för så fina nejlikor”. Då
gick gubben.
33