Min tid - Bokförlaget Boksidan

Sen skulle Leffe ta fram plånboken och låtsas att han upptäckte att han inte hade några
pengar. Han frågar mig och jag har ju inga heller, så vi måste gå till bankomaten.
Det funkade skitbra, hon sa att det gick bra om vi kom tillbaka om en stund och betalade.
Vi fick till och med ta med oss kassarna. Fast vi tyckte att det var lite väl taskigt.
När vi kom hem tömde Leffe jackan på köksbordet. Fy fan, va mycket grejor han hade
snott! Jag hade ju inte ens märkt hälften. Det enda dumma var att det var så konstiga prylar
som han hade snott.
Han tyckte det var bättre att sno dyra grejor, dessutom så skulle dom vara små så att det
inte syntes för mycket på jackan. Man vill ju inte gärna kuta omkring med fyra liter mjölk
och ett paket mjöl i jackan, tyckte han.
Så nu hade vi gåslever, ansjovis och sardeller i små konservburkar. Plus en hel del annat
som inte direkt lockade mig. Det enda jag tyckte verkade bra var leverpastejen, ett paket
hästkött plus ett paket bacon.
Leffe skulle fixa käk. Han kokade spagetti och gjorde en sås av gåslever och ansjovis. Den
såg skitäcklig ut och jag vägrade att äta.
Jag fick leverpastejen och baconet så jag gjorde leverpastej med knaperstekt bacon på. Det
var svingott och asfettigt.
Dan efter hade Leffe en asbra idé. Han ville inte berätta vad det var, men det var helt
riskfritt för mig. Vi åkte till stan och gick in på Åhléns vid Skanstull.
"Säg ingenting nu!” Sa han när vi gick in.
Precis när vi kommit innanför dom första dörrarna så böjer han sig ner och låtsas fixa med
skorna samtidigt som han plockar upp några gamla kvitton.
Sen går vi till kiosken och köper ett paket cigaretter. Vi går ut och sätter oss på en bänk
och kollar på kvittona. "Vänta här” säger han och går tillbaka in på Åhléns.
Det var jävligt kallt att sitta där på bänken och vänta, men han kommer ut efter ett tag. Han
plockar ut ett gäng prylar ur jackan och lägger i min väska. Han säger att han snott en pryl
för varje kvitto och nu är det bara för mig att gå och lämna tillbaka.
Jag tyckte det lät ganska rättvist eftersom han hade gjort grovjobbet. Men det lät väldigt
konstigt att det skulle vara så lätt att fixa pengar.
Jag menar vad har då alla knarkare att gnälla på.
Men det var faktiskt så lätt. Vi åkte till Åhléns på Fältöversten. Leffe sa att jag skulle gå till
informationsdisken, där skulle jag få pengar.
Det jobbiga var att man ju inte gärna kunde lämna tillbaka mer än en grej i taget, så det
skulle bli en himla massa åka mellan alla Åhlénsbutiker.
Jag gick till informationsdisken, stod i kö en stund och fick mina pengar. Ingen frågade
någonting, jag behövde bara skriva under på en lapp och visa mitt leg. Själv hade jag hittat
på en massa själ varför jag inte ville ha prylen, men dom verkade skita i att jag inte ville ha
den.
Dom var nog rätt stressade, det var ju julrusch och så där. Jag kände mig jävligt nöjd när
jag kom ut till Leffe med pengarna. Jag hade grejat det. Leffe tyckte att jag var duktig.
Sen åkte vi runt till alla andra Åhlénsbutiker vi kunde komma på och gjorde samma grej.
Vi lyckades få ihop över fyrahundra spänn. Dom festade vi upp samma kväll.
Dan efter var vi asbakfulla hela dan. Vi hade inget vettigt att käka och mådde allmänt
risigt. Då ringer den snubben som har lägenheten och säger att vi inte kan bo där längre. Vi
måste flytta bort direkt, men vi får en dag på oss.
Leffe blir sné. Snubben säger att han är ledsen, men vi måste flytta för det har tagit slut
med hans tjej. Leffe ser helt knäckt ut när han har lagt på. Han slår till en spegel med
handen. Den går sönder och Leffe börjar blöda. Han är skitsné.
Han rusar runt och blodet bara skvätter ifrån handen. Jag kramar om honom, men han bara
fortsätter och jag hänger som en himla vante på honom.
61