Min tid - Bokförlaget Boksidan

Några andra grabbar ropade på mig "öh, bruden, vänta!" En snubbe kom ifatt mig och
frågade om jag ville hänga med dom.
"Vart försvann du igår?” Fråga han.
Jag kände inte igen honom alls. Men han kände igen mig, han visste till och med vad jag
heter. Han hette Magnus och tyckte att jag skulle hänga med honom och hans polare. Dom
skulle förvärma på Magnus jobb.
Han var ganska snygg och dom lovade att bjuda på grogg, så jag hängde på. Magnus
jobbade på ett kontor i Gamla Stan. Vi satte oss runt ett stort bord och började dricka.
Dom hade köpt en massa whisky. Jag tycker ju inte så mycket om whisky men Magnus
kokade kaffe och jag gjorde låg kalori irish coffee, alltså utan grädde. Jag drack så mycket
låg kalori irish coffee så jag fick ont i magen, sen hade jag ju inte ätit nått heller.
Grabbarna var juste, lyssnade på vad jag sa och så där. Dom bestämde att det var dags att
dra ut på nått ställe. Fast jag trodde det var tvärkört. Jag menar ingen var över tjugo år och
alla var fulla. Jag hade rätt vi gick runt till två ställen i Gamla Stan och det var tvärkört.
På Bacci Wapen sa dörrvakten bara "nej”. Han bad inte att få kolla på leg eller nått han sa
bara "nej”.
Vi gick tillbaks till kontoret och fortsatte dricka. Jag och några av grabbarna ville dansa
men det enda vi hittade som kunde ge lite ljud i från sig var en radio i ett av rummen.
Vi satte på nått nattmusikprogram och vred på så att det lät förjävligt om radion, sen
dansade vi i flera timmar. Det var många lugna låtar och eftersom jag var den enda tjejen
vart det väldigt många tryckare för mig.
Det hände inget med nån, förutom att jag pussades lite med Magnus medans vi dansade.
Sen försökte ju alla klämma på mig. Vi festade hela natten, alla stannade kvar och blev
dyngfulla. Jag tror alla hade köpt minst en liter whisky och det var nästan så att allt gick åt.
Sen, ungefär vid åtta tiden hände nått väldigt pinsamt. Dom som jobbade på kontoret
började droppa in. Dom var inte alls glada på oss. Jag tror nästan att Magnus förlorade
jobbet. Vi gick i varje fall därifrån rätt snabbt.
Jag hann inte ens säga hej då till honom. Men jag gav mitt telefonnummer till hans polare.
Sen åkte jag hem, duschade, böt kläder och sminkade mig.
Sen ringde jag min chef. Han lät inte alls glad att höra av mig.
"Och var har du varit?"
"Jag är sjuk” och det var sant för jag kände mig jättedålig.
"Och varför ringde du inte igår? Förresten tror jag inte att du passar för det här jobbet.”
"Varför det” sa jag, jag började nästan gråta.
"Ja det är inte meningen att vi skall lura på våra stackars kunder cigaretter och sånt.”
Jag försökte säga nått men det blev bara ett litet ljud.
"Du behöver inte komma hit mer. Vi skickar lön för de två dagarna, fast jag tycker inte att
du förtjänar det. Sen måste du komma hit och lämna igen din fina uniform också.”
Den där uniformen kan ni stoppa upp i skitan, den tänker jag slänga, tänkte jag och slängde
på luren, jätteledsen. Sen gick jag och la mig.
Nästa dag gjorde jag ett nytt försök på arbetsförmedlingen. Nu jäklar ska jag ha ett bra
jobb, så optimistisk var jag. Jag hittade ett i en blomsteraffär, det verkade juste.
Det stod: Ung flicka sökes till blomsteraffär för omgående anställning.
Jag ringde det var en gammal tant som svarade. Hon lät snäll, hon sa att hon aldrig hade
haft någon anställd förut, men att hon inte orkade sköta affären längre. Hon ville vara
ledig, det tyckte jag lät bra. Hon sa att hon tyckte jag lät trevlig och ville att jag skulle
komma till affären och prata. Vi bestämde att jag skulle komma dit på måndag vid tolv.
Fast även om jag fick jobbet så gav ju inte det mig några pengar, inte än på ett tag. Jag
hade frågat arbetsförmedlingen vad jag skulle göra för att få lite pengar nu på en gång.
Dom hade sagt att jag skulle ringa social-nånting.
31