Min tid - Bokförlaget Boksidan

Han får syn på oss, tutar och vinkar, han körde jättefort. Jag tänder en cigg fast man inte
får röka i bilen. Jag bara måste ha en cigg.
"Man får inte röka i bilen” säger hon "det är olagligt”.
Jag stiger ur bilen och får värdens idé "du vi plockar ut alla grejorna så tar jag en taxi”.
Hon blir jätteglad och slutar skaka.
"Du vi kan ta dom till min lägenhet” säger hon "du får låna mina nycklar”.
Vi plockar ur grejorna, Eva skriver upp sin adress, ger mig två hundra och drar. Taxi var
noll problem att fixa, den bara kom av sig själv när den såg mig stå där med alla grejor.
Eva bor i Farsta. Jag kommer till dörren, fast där var det stopp för den hade portkod. Efter
så där en halvtimme kommer en kille ut. Men dörren hinner slå igen innan jag ens hunnit
resa mig.
"Vänta!” ropar jag efter honom ”kan du inte öppna dörren?"
Då vänder sig svinet om och säger "jag hinner inte”. Nu skall jag vara beredd, tänker jag
och ställer mig upp precis vid dörren.
Efter bara en stund, typ två cigg så kommer en kärring och skall gå ut. Först står hon
innanför dörren och kollar på mig, hon ser skitskraj ut. Hon öppnar dörren, typ tre
centimeter och frågar "vad gör du här, här får man inte stå”.
"Men jag skall hem till Eva.”
"Vi vill inte ha några knarkare här, ge dig iväg!"
Hon öppnade dörren ytterligare så där 20 centimeter, pressade sig igenom och tryckte igen
den efteråt. Jag bara gapade. Hon tittade på mig och såg nöjd ut.
Fan, jag skulle ha slagit till henne eller sagt nått elakt. Nu ställde jag mig och höll i
handtaget, nästa gång skulle jag bara in.
Vad fan är Farsta egentligen? Är alla här jävla svin? Eva kan inte gärna komma härifrån.
Jag skall aldrig, aldrig bo här. Sen kom en gubbe, jag ska säga gubbjävel till honom, tänkte
jag. Han öppnade dörren och jag bara slet upp den.
"Tack” sa han och gick ut sen lyfte han på hatten och sa "godmorgon fröken”.
Jag sa inte gubbjävel jag sa "hej” fast jag log inte, han kanske blev ledsen?
Jag var inne fast grejorna var ute. Jag öppnade dörren, höll upp den med ena foten och
sträckte mig efter mina väskor. Jag bar in en i porten och gick ut igen. Jag tar den andra
väskan och sträcker mig efter en vinare för att liksom rationalisera, då håller jag på att
ramla.
Antingen så håller jag kvar foten i dörren tar vinaren och ramlar eller så försöker jag resa
mig och skita i vinaren eller så släpper jag foten.
Jag ramlar, fast jag har inte valt det själv det bara blev så. Dörren far igen, jag gör illa
knäet och vinaren går sönder. Min väska och min jacka blir viniga.
Vem fan släpper in mig nu när jag luktar vin och har stora vinfläckar på kläderna? På
marken ligger en massa vinare och mat dessutom är en av vinarna trasig och det är en stor
pöl med vin.
Jag fryser som fan, funderar på att ta ut täcket ur väskan. Men då är det väl tvärkört. Ring
polisen! En full baglady i porten. Jag står där jättelänge, men ingen kommer. Till slut
kommer Eva. Hon vinkar och när hon kommer närmare börjar hon garva.
"Varför står du här för?"
"Det är ditt fel, jag fick ju ingen portkod.”
"Fan vad du luktar, som ett fyllo. Undrar vad grannarna tror?"
"Jag har stått här i flera timmar, jag fryser, dina grannar är dumma. Dom tycker jag är en
knarkare och vägrar att släppa in mig.”
"Varför använde du inte portnyckel?"
"Vadå portnyckeln? Du skojar väl?" Fan vad jag kände mig dum.
Vi gick upp och kollade in bytet.
48