Min tid - Bokförlaget Boksidan

När jag vaknade var det så varmt att jag trodde jag hade feber. Leffe hade slängt av sig alla
täcken och låg bara helt näck. Det hade blivit ljust och jag kollade omkring.
Fan, det låg små skitkorvar i sängen. Jag väckte Leffe, han sa att det var råttskit. Precis
som det vore någon tröst. Precis som om jag gillade att dela säng med en råtta. Leffe tyckte
jag skulle smaka en för att kolla om dom va gamla.
Då fick han en kudde i huvudet. Som tur var, var det ingen korv som hade smetat fast på
min kropp.
Jag stannade ju inte en sekund till i den sängen, i stället försökte jag fixa lite frukost. Jag
var astörstig, men vattnet gick fan inte att dricka, inte ens då.
Jag hittade några tepåsar och kokade vattnet. Leffe hittar en till konservburk med korv.
Han é så himla smart så han kokar inget eget vatten till dom, närå han bara lägger dom i
mitt tevatten.
Det värsta är att han säger inget. Han bara plockar upp korvarna, lägger dom på ett fat och
säger att maten är klar. Jag har inte märkt det där med korvarna fast jag tycker teet ser
fettigt ut.
Det var fan det äckligaste teet jag nånsin druckit. Det berodde kanske lite på att vattnet var
så äckligt också. När jag säger det till Leffe, att teet var äckligt alltså, börjar han garva och
berättar att han kokat korv i vattnet.
Då mår jag verkligen dåligt, bakfull, skit i sängen, äckligt te och så får man höra det här.
Det var för mycket, jag var bara tvungen att spy.
Jag rusar ut och spyr utanför dörren. Leffe hänger på med en korv i handen. Sen när jag
spytt klart då försöker han inte trösta mig eller så.
Närå han bara böjer sig ner och luktar på spyan. Sen säger han "uhm luktar jättegott" och
doppar korven i det. Som ett chips i någon jävla dippsås. Som tur var så åt han inte upp
korven sen, för då hade jag aldrig mer pussat honom.
Jag var jävligt sur på honom, men han tyckte bara att han var så himla rolig. Han gick
omkring, smågarvade och var helnöjd, så jag nästan ville slå han.
Vi städade undan i kåken och försökte ta bort alla spår av att vi varit där, men det var ju
kört eftersom Leffe hade haft sönder en ganska stor bit av dörren. Så här på dagen såg det
inge snyggt ut.
Dessutom tog vi med all mat som var nått att ha plus all sprit.
Det visade sig att Anders kåk låg ganska nära, man såg den till och med ifrån där vi var. Vi
gick dit men Leffe hittade inte nyckeln idag heller. Han sa att den skulle ligga ovanpå
dörren, på dörrkarmen, men där var det helt tomt.
"Tyvärr måste vi nog bryta oss in” sa Leffe.
Han skulle göra det snyggt. Anders skulle säkert tycka att det var OK, för nyckeln var ju
borta. Han satte i foten i dörren och tryckte till, men ingenting hände. Då sparkade han till
den så att det brakade och blev en stor spricka i dörren samtidigt som kofoten flög i väg
och Leffe ramlade.
Nu var han skitsné, han bände som fan på dörren, men den bara vägrade att gå upp. Då
gick han fram till ett fönster och slog sönder det med kobenet. Det gick ju lättare, men
snyggt vart det fan inte.
Leffe klättrade in genom fönster, men han kunde inte öppna dörren för det var ett sånt där
polislås. Så det var bara för mig att klättra in också.
Jag kände mig rätt taskig mot Anders, dessutom var det ju läskigt att vara där. Tänk om
dom blev arga. Men Leffe tyckte det var heljuste, förresten var Anders så himla pundig och
skrytig så det gjorde inget. Han lovade i varje fall att vi skulle försöka fixa något annat så
fort som möjligt.
63