Min tid - Bokförlaget Boksidan

Eva och jag
I höstas, det var jävligt kallt. Jag hade ingenstans att bo. Jag satt på ett kafé på Kungsgatan,
det var kväll. Ingen var hemma och jag hade jävligt liten lust att åka hem till mina
föräldrar.
Till slut kom jag på en lösning! Jag åker till jobbet, blomsteraffären och sover där. Jag tog
min bag och drog.
Nu senast hade jag bott hos en kompis arbetspolare, Jörgen. Han hade en trea på söder och
han tyckte att han behövde lite sällskap för han var nyskild. Inte sex alltså, men han ville
att jag skulle prata med honom, kolla på TV någon kväll och så där.
Jag behövde inte betala någon hyra. Jörgen var jobbig, men snäll. Lägenheten var super,
stor som fan. Det var kakelugnar i varje rum och i köket fanns det en stor järnspis.
Fast det stod en sån där elektrisk kokplatta på den, som vi använde. Det var en massa
krusiduller i taket och den låg precis vid Slussen. Jag hade bara bott där sen förr, förra
måndan, sen blev det bra mellan han och hans tjej och hon flyttade tillbaka.
Som tur var så tog jag bara dit min stora bag full med kläder och en annan med täcke och
sånt. Det var juste att kunna flytta med tunnelbanan, men det var jobbigt nu. Att släpa allt
till blomsteraffären.
Ja la mig på golvet bakom disken och rulla in mig i täcket. Det var bökigt att få täcke runt
hela mig, tills jag kom på att lägga mig på ena halvan och lägga den andra halvan ovanpå.
Det var jävligt läskigt att ligga där. Man hörde att folk gick förbi på gatan, det var till och
med så att man hörde vad dom sa. Jag har aldrig märkt förut att det var så himla lyhört här.
Jag somnade faktiskt, jag måste ha varit jävligt trött. Fast jag vaknade efter några timmar
och låg sen och halvsov.
Då börjar någon att fixa med låset! Jag höll verkligen på att skita på mig. Dom höll på och
fixade jättelänge med låset, men jag vågade inte gå upp och ringa polisen. Jag vågade inte
röra mig överhuvudtaget.
Någon kom in och börja lysa runt med ficklampa. Jävlar någon skall sno våra blommor.
Tjuven gick förbi disken utan att märka att jag låg där. Jag vet inte vad han håller på med,
jag ligger bara och blundar.
Jag hör att han kommer fram emot mig, sen bara trampar han rätt på mig. Jag höll på att
avlida. Men snubben eller jag menar bruden höll ännu mer på att dö. Hon bara gallskrek.
Då vart jag inte rädd längre jag hoppade upp gick in i det andra rummet och tände
lamporna. Tjejen stod kvar där och fortsatte att skrika och gråta lite. Hon hade en lila
overall, med en massa nycklar som det stod Securitas på.
"Men hallå! Var inte rädd, förlåt, hallå!" Hon grät så hon skakade. Jag var tvungen att
krama om henne, hon såg så liten och rädd ut.
Hon slutade gråta och sa "förlåt, men det är så läskigt det här jobbet”.
Jag kokade kaffe och tog en cigg fast man inte får röka på jobbet. Hon hette Eva hon rökte
inte, men såg rätt bra ut.
Hon sa "i morgon slutar jag, jag kan inte fortsätta så här. Jag måste säga upp mig. Jag är
skitskraj varje gång jag går in någonstans. Jag brukar skramla så mycket som möjligt med
nycklar och sånt för att alla ska hinna gömma sig. Ibland brukar jag ropa hallå nu kommer
jag. Allt ser så himla läskigt ut i mörkret, speciellt när man é trött. Det är så mycket ljud
också. Ibland har jag freestyle på mig, bara för att slippa höra nått”.
"Varför kom du hit får man inte ligga här?"
"Det vet jag inte, men vi åker alltid hit varje natt och kollar. Varför sover du här? Du måste
älska ditt jobb som till och med sover där.”
46