Min tid - Bokförlaget Boksidan

Han satte på en brasa och fixade två glas whisky. Jag hade verkligen ingen lust alls att
dricka sprit, men det kanske skulle kännas mindre läskigt om jag var full. Jag hällde i mig
whiskyn på en gång, det hjälpte faktiskt. Jag kände mig mycket lugnare, dessutom vart
Leffe rätt impad, för det var inget litet glas.
Anders hade typ inget käk alls i huset. Men Leffe hade ju som vanligt en pundig idé.
Han kokade spagetti och blandade ner sardellerna som vi snodde på Konsum. Sardeller är
små runda jättesalta fiskar med kapris i mitten. Jag var förståss inställd på att det skulle
vara spyäckligt, men jag tänkte att jag skulle prova. Fast det var nästan gott, salt som fan,
men gott.
Resten av dagen försöker vi göra huset fint igen. Vi tejpar fast ett Monopolspel på insidan
av fönstret. Sen målar vi över sprickorna i dörren med en färg som vi hittar.
Det blev inte så himla bra, men hade inte jag tjatat så hade det inte blivit någonting alls.
Jag menar nu kommer ju Anders att se att vi har försökt göra lite snyggt efter oss.
Fast det bästa vore väl kanske att han inte fick reda på att vi varit där. Att vi stack på en
gång, som jag ville. Men Leffe tyckte som sagt att det var skitbra. Precis som om det var
smidigt att klättra in genom fönstret. Nästa dag lovade han, skulle vi åka därifrån.
På kvällen spelade vi Nya bondespelet och drack upp resten av spriten. Fan vad synd att vi
tejpade upp Monopolspelet, för det är ju mycket roligare än det här töntiga spelet. Det
handlar ju åtminstone om Stockholm. Dessutom vann den där jävla fuskaren.
Vi blev ganska packade och satt jättelänge och pratade framför brasan. Han berättade en
massa grejor som jag inte hört förut. Om hans taskiga föräldrar (dom var mycket taskigare
än mina) och om en massa inbrott som han gjort. Jag blev helt förvånad, han hade gjort en
jävla massa skumma grejor.
Han sa att jag var den finaste tjej han nånsin träffat. Det var så himla sorgligt allting. Det
kändes på något konstigt sätt som om det inte var långt kvar.
Vi somnade där framför brasan, men jag vaknade i sängen. Jag låg länge och försökte
tänka. Då hör jag att det kommer en bil.
Den kommer närmare och närmare, till slut är den jättenära. Jag blir skitskraj och väcker
Leffe.
Han är skitseg, men jag skriker i örat på honom att det kommer en bil. Då vaknar han.
Någon fixar med fönstret med Monopolspelet. Någon ropar "hallå är det någon där?"
Vi svarar inte utan reser oss upp och smyger mot garderoben. Tyvärr blir det värdens ljud
när Leffe öppnar dörren. Fan också, antagligen så hörde dom det för dom ropar ännu
högre.
Vi gömmer oss bägge två i garderoben. Det är astrångt och skitdammigt. Jag känner att det
kittlar i näsan, men jag lyckas undvika att nysa. Men det kliar överallt och är asjobbigt att
sitta där. Jag tror att dom hoppade in genom fönstret. I vilket fall som helst så går dom runt
och kollar inne i stugan.
Någon öppnar dörren och går in i det här rummet. Dom borde ju märka att vi har legat i
sängen och att våra prylar finns överallt i kåken. Men dom går faktiskt ut ur rummet igen.
Som tur var så hade vi somnat med kläderna på så det låg ju inga kläder vid sängen.
Då gör jag mitt livs klantigaste grej. Jag sitter jävligt konstigt så det blir asjobbigt för
benen. Dom börjar skaka och jag ramlar. Det blir värdens brak.
Det rusar in en massa folk i rummet och någon ropar ”polisen, ge er!”
Sen öppnas dörren och där står minst tre poliser med pistoler riktade mot oss. Dom é
skitsura och jättetaskiga mot oss. Jag börjar gråta och Leffe ser helt knäckt ut, men dom
skiter i det.
64