Legaliseringsguiden, genomgång av ... - PDF Archive

1958 Narkotikakungörelsen ändrades. Straffen skärptes till lägst 25 dagsböter och högst 6
månaders fängelse även om försvårande omständigheter inte förelegat. Straffskärpningen gav
polisen möjlighet att tillgripa tvångsmedel som husrannsakan och kroppsvisitation.
1964 1962 års Narkotikaförordning trädde i kraft. Den utarbetades i enlighet med den
internationella narkotikakonventionen från 1961 (Single Convention on Narcotic Drugs). Inoch
utförsel av narkotika omfattades dock av varusmugglingslagen.
1967 Lagen om sluten psykiatrisk vård (LSpV) trädde i kraft. Lagen medgav att
narkotikamissbrukare i vissa fall kunde tvångsomhändertas för psykiatrisk vård. Unga
narkotikamissbrukare kunde tvångsvårdas enligt barnavårdslagen (BVL).
1968 Narkotikastrafflagen infördes. Den omfattade tillverkning, saluhållande, överlåtelse och
innehav av narkotika. Åtal kunde underlåtas om en person endast innehaft en ringa mängd
narkotika för eget bruk. [...]
1969 Straffen för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling gällande narkotika höjdes till
fängelse i lägst ett år och högst sex år.
1971 Viss utvidgning av möjlighet till åtalsunderlåtelse.
1972 Maxstraffet för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling höjdes till tio års
fängelse. Möjlighet till åtalsunderlåtelse utökades åter.
1978 Målet om ett narkotikafritt samhälle uttalas
1980 Praxis för åtalsunderlåtelse skärptes eftersom den som gällt tidigare ansågs försvåra
möjligheterna att komma till rätta med detaljhandeln.
1981 Minimistraffet för grovt narkotikabrott höjdes från ett till två års fängelse.
Maximistraffet för narkotikabrott höjdes från två till tre års fängelse. Motsvarande ändringar
infördes i varusmugglingslagen.
1982 Den nya socialtjänstlagen trädde i kraft. Två lagar infördes som reglerar tvångsvård av
personer med missbruksproblem inom ramen för socialtjänsten: Lagen om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM) och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
1985 Narkotikastrafflagen ändrades. Beteckningen narkotikaförseelser sattes med ringa
narkotikabrott samtidigt som maximistraffet för sådant brott höjdes till fängelse i högst sex
månader. För narkotikabrott utgick böter ur straffskalan. Motsvarande ändringar gjordes i
varusmugglingslagen.
1988 Narkotikastrafflagen ändrades. Bruk/konsumtion av narkotika kriminaliserades. Enbart
böter ingick i straffskalan.
1989 Den maximala vårdtiden enligt LVM förlängdes från två till sex månader.
1993 Narkotikastrafflagen ändrades. Fängelse i maximalt sex månader infördes som straff för
eget bruk vilket gav polisen rätt att ta blod- och urinprov vid misstanke om bruk.
1997 Socialstyrelsen utökade möjligheten till metadonförskrivning till maximalt 600
patienter. Detta har tidigare skett bl.a 1990 (450 personer) och 1994 (500 personer).
Substansen Zolpidem och svampen toppslätskivling (psilocybe semilanceata)
narkotikaklassades.
1998 Psilocybe cubensis blev klassad 25/6
34