Legaliseringsguiden, genomgång av ... - PDF Archive

Cannabis och sociala skador
Förbudsförespråkare brukar nämna negativa effekter på cannabisbrukares sociala liv som ett
argument för en restriktiv cannabispolitik. Det handlar ofta om beskrivningar hur personer stannar
upp i sin utveckling; den som började röka vid 16 års ålder är fortfarande 16 i sinnet 10 år senare, har
tappat kontakten med alla tidigare vänner, umgås enbart med andra missbrukare och blir utslagen
från samhället i största allmänhet.
Men vad är det man beskriver? Är det effekterna från cannabis på den återhållsamma rekreationella
konsumenten, eller är det beskrivningen av en destruktiv eller deprimerad person som använder
droger som en form av självmedicinering eller flykt?
Lundqvists forskning som åberopas av förbudsförespråkare baseras på personer som slussats till hans
avgiftningsprogram via polisen, socialen eller närstående. Upptäckten har förmodligen i hög grad
föranletts av en problematisk livsstil snarare än slumpmässiga kontroller av skötsamma ungdomar.
Det finns ingen representation av andelen cannabisanvändare som inte har problem och som aldrig
dykt upp i statistiken. Det gör att forskningsresultaten blir missvisande. Hela bilden åskådliggörs inte,
utan bara utvalda delar som påstås representera verkligheten för alla som använder cannabis.
När det gäller många sociala problem som associeras till drogen kan man även ifrågasätta om dessa
problem orsakas enbart av den farmakologiska effekten, eller om det kan finnas fler variabler i
ekvationen. En ofta förbisedd effekt är stigmatiseringen, förbudets påverkan på allmänheten som
uppmuntrar till avståndstagande och nedvärderande av personer som använder illegala droger.
Paranoia och folkskygghet kan härledas till detta. Brukande individer tvingas smyga med sitt bruk
eftersom det inte är socialt accepterat och illegalt. Vänner kan komma att ta avstånd via beslut som
baseras på fördomar om cannabisbruk och dess effekt, istället för faktiska beteendeförändringar.
Förbudets effekt inbjuder till att man skall hamna i en nedåtgående spiral i sina relationer till andra
människor. Motsvarande effekt ser man inte i länder där bruket är mer utbrett och accepterat.
Statistiska samband kan ses mellan cannabis och dåliga studieresultat, svårigheter att få anställning,
högre andel socialbidragstagare etc. Men många undersökningar missar att korrigera för det faktum
att socialt utsatta individer löper högre risk att använda droger och debutera i tidigare ålder, och
kommer återfinnas i högre andel bland problematiska konsumenter. Den sociala utsattheten är i
många fall närvarande redan innan drogen kommer in i bilden.
Är det då rimligt att använda detta som argument för att propagera för ett totalförbud som omfattar
ickeproblematiska konsumenter när risken för denna grupp är mycket lägre? Det är som att förbjuda
vin till gäster på restaurangen bara för att det finns utslagna A-lagare i parken.
Se även kapitlet om Cannabis och kognitiva nedsättningar som fokuserar mer på akuta och
permanenta effekter, IQ-sänkning etc.
Argument från förbudsförespråkare
I boken "Skador av hasch och marijuana", författad av Jan Ramström, som ges ut av Folkhälsoinstitutet,
beskrivs skadeverkningarna av cannabis som påstås påverka det sociala livet negativt:
“
...
Vidare ger missbruket svårigheter att formulera sig verbalt i nya, ovana situationer
där gamla tankesätt och kunskaper inte räcker. Det kroniska missbruket ger också en
mätbar försämring av ”förmågan till omvärldsförståelse”. Den förmågan återkommer
dock några veckor efter avslutat missbruk, och snabbare efter behandling.
Systematiska kliniska observationer av cannabismissbrukare ger bilden av en
personlighet karakteriserad av rigiditet och inflexibilitet, med svårigheter att minnas
och därmed svårighet att hantera förändringar; En person inte sällan präglad av
ensamhet och isolering. Undersökningar av kroniska missbrukare visar att vissa
”
346