Väggen e’ klar

väggen e’ klar
En pappa som försvann
I november 2005 var Kalle inbjuden till Stora Teatern i Göteborg.
Sveriges Radio arrangerade en humorfes och Kalle fick ta emot ett
pris, «Guldluren», för sina mångåriga insatser som underhållare.
Det var en bekräftelse som Kalle uppskattade mycket. Priset placerade
han på väl synlig plats hemma i lägenheten i Hagsätra.
Inför publiken på Storan i Göteborg höll han en bejublad monolog
om göteborgskan Rosa Maräng som jobbade på abf, där hon
«öppnade portarna», och som sjöng populära marscher, däribland
«Godnattmarschen», «Havsörnsmarschen» och «Marsch på
Brännö brygga».
Framträdandet var Kalles försa på flera år, åtminsone i sörre
sammanhang, och för många var det säkert en överraskning att
den gamle busringaren fortfarande hade gnisan kvar, trots att
han hunnit bli 74 år.
För två personer i publiken blir den här kvällen på Storan särskilt
betydelsefull.
Kalles dotter, Ingvor Linder:
– Det gick plötsligt upp för mig hur sor han egentligen var som
komiker. Han fick sående ovationer. Det kändes så konsigt. Viss
var det Kalle Sändare som sod på scenen. Men för mig var det
förs och främs pappa.
109