Väggen e’ klar

förord
sått i det föregående samtalet gällande kilopris, vikt, leveranser
et cetera. Och det gör sin verkan; den presumtive julgrisköparen
tycks slappna av och andas ut i takt med de olika klargörandena.
När han till slut verkar alldeles lugn byter Kalle, visserligen bara
för ett ögonblick, plötsligt spår:
Kalle: «Oj, nu kommer gasuba här!»
Kund: «Förlåt.»
Kalle: «Nej, de har en hund här som går omkring med en gasub
efter sig.»
Kund: (skräckslagen) «En gasub?»
Kalle: «En sån här liten bara… locket bara.»
Kund: «Jaha.»
Och så återgår samtalet till «det normala» igen. Komiken är så
absurd, tillfällig och flyktig samtidigt som den verkar på många
nivåer. Vad får vi för bild av julgrisförsäljaren? Hur tänker vi oss
att scenariot ser ut inuti kundens huvud, vilken bild gör han sig?
Så mycket lämnas till vår egen fantasi. Det är raka motsatsen till
färdigtuggad humorunderhållning med planerade, manusslipade
skämt med pålagda skrattsalvor. Kalle gläntar på dörren till något
helt annat, till en helt annan värld, där humorn också tar risker
och vi som lyssnar måse vara modiga. Han lyckas därmed dra in
oss, gör oss insyltade såsom de människor vi är. Och därmed göra
vår upplevelse så mycket sörre.
Det är ingenting annat än riktigt sor kons!
fredrik lindström
stockholm, april 2010
15