Väggen e’ klar

väggen e’ klar
Inte mycket annat
än jazz
För en journalist var Kalle en mardröm. Han berättade bara
när han hade lus och när han inte ville gled han undan i fraser
som «det har jag ingen aning om», «det är inte intressant» eller
«det finns inte mer att berätta». 4
Till och med bagatellartade frågor kunde mötas med nonsens,
som vore man med under ett inspelat telefonsamtal:
– Varför tycker folk att du är så rolig, Kalle?
– Jag har funderat på det. Vi hade satt upp hyllor i garderoben
bland annat vid ett tillfälle... så upptäckte vi det att det var fel
garderob! Så hyllorna fick ju vara kvar.
– Man vet alltså inte det?
– Man vet inte det. Där går otaliga människor förbi! sa dom alltid
förut när dom hade skyltat med nya skor i skoafärens fönser.
Obehagliga saker kunde han avsyra med en till lögnen gränsande
undanflykt. Resultatet blev gärna att ämnet undveks. Han höll
hög integritet livet ut och det var som om ingenting nytt fick
adderas till det som omgivningen redan visse om honom. Men
ibland vände det. Nyckeln till hans liv och hans hisoria gick alltid
genom ett litet hål: jazzen. Någon annan musik än jazz fanns för
övrigt inte i hans värld.
45