Väggen e’ klar

väggen e’ klar
vor är sju år och lillebror Per två åker de till Gällinge nära Fjärås
söder om Göteborg. De hyr en suga och har kul ihop. Mamma
Anna lever och hon kommer på besök liksom flera av familjens
vänner.
Det ser ut som om familjelivet går mot det bättre, men under
ytan ruvar en nyckfullhet och den är Kalles. När arbetsveckan är
över komprimeras den gemensamma fritiden i en förväntning
som Kalle inte kan bära.
En helg kan familjen tillbringa tillsammans i Göteborg, näsa
kan gå om intet på grund av hans lynniga humör.
– Inför söndagsutflykten när vi packade hemma i lägenheten
kunde han börja sura och plötsligt ville han inte följa med. Jag
sruntade i det, jag packade färdigt och drog med mig barnen utan
honom, berättar Majvor.
Mot slutet av 60-talet spricker familjen i praktiken för gott, även
om Kalle återvänder under vissa perioder. För Majvor är han inte
längre till någon hjälp, och Kalle inser det. Han är sällan hemma
och när han väl är det har han inga pengar.
– Mamma hade snälla väninnor som hjälpte oss att komma ut
på landet, bort från honom. Hon hade arbetskamrater som kunde
ringa henne om de såg att pappa var på väg från spårvagnshållplatsen
och hem till oss, minns Ingvor.
Kalle drar iväg från familjen då han behövs som mes. När sonen
Per är fem-sex år börjar han utveckla en svår muskelsjukdom.
Majvor lägger märke till att han har svårt att gå i trappor, vilket
är ett tidigt tecken.
Sjukdomsförloppet går inte att förhindra, och Per berövas suc-
118