Väggen e’ klar

väggen e’ klar
gropen som föll
Förs bar de alla rottingar till isen;
och där sjöng dronten,
och kören malde järn i hörnet.
Guschne fäschten!
skrek de alla i havets sora djup.
Mangl mangl,
- lättra lättra!
Och solen skruvade sin kuulmvåsch.
Stråktröjan vilar bland andra mlufläschusch
och det är det som finnes;
det finase som är kvar.
Den järde dagens år
låter noblessen sirra i ett muåg.
Väl utskuren
blir du hel igen.
183