Väggen e’ klar

väggen e’ klar
och när han pekar ut riktningen tackar Kalle för hjälpen och går
åt andra hållet.
Och åter igen: butikerna är bäs.
En dag besöker de musikafären Hagsröms på Larmgatan i Göteborg.
Upplägget är rainerat. Från en telefonkiosk på andra sidan
gatan ringer Kalle till afären. Han presenterar sig för föresåndaren
som docent Wahlgren från Lillhagens mentalsjukhus. Han
förklarar sitt ärende. En patient har tidigare på dagen rymt från
avdelningen. De söker honom.
– Han är absolut inte farlig, men om han skulle komma in i er
afär så låt honom göra det han vill. Han tycker om dragspel, säger
Kalle.
I samma ögonblick kliver Ösen in i afären och går fram till
den förvånade och lätt uppskrämde föresåndaren som innan han
lägger på luren viskar:
– Han är här nu!
Härefter utspelar sig själva huvudakten i lallnumret. Föresåndaren
vågar inte röra en fena. Med sor belåtenhet får Ösen tesa
dragspel efter dragspel som plockas ner från väggen. Mannen i
butiken kasar oroliga blickar ut mot gatan. Kommer de inte snart?
Till slut gapar väggen tom, alla dragspel sår på golvet.
Det dröjer en evighet för mannen i afären, men så plötsligt
öppnas dörren och Kalle sörtar in från gatan, tackar för hjälpen
och för sedan resolut ut sin patient från butiken. De går några
meter och briser sedan ut i skratt.
En annan dag förvandlas spårvagnen till teaterscen. Ösen går på
vid en hållplats och Kalle några hållplatser längre bort. De sätter
57