You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
väggen <strong>e’</strong> <strong>klar</strong><br />
Le mur est preparé – Rune Öfweman berättar<br />
Så här var det: Året var 1975 i januari och det var den årliga musikmässan<br />
Midem i Cannes, Frankrike. Väggen <strong>e’</strong> <strong>klar</strong> kom ut till julen<br />
1974 och den var ett samtalsämne bland svenskarna på mässan.<br />
Vid ett tillfälle föreslog jag att vi borde översätta skivans titel till<br />
franska. Sven-Olof Bagge (far till Anders) och som då var förläggare<br />
för Multitone Musikförlag föreslog «Le mur est près», vilket<br />
betyder «nära». Inte så korrekt. Dessutom utalade Sven-Olof s:et<br />
i slutet på près, vilket föranledde Stickan Anderssons dotter Marie<br />
Ledin att påpeka, att «s:et» är stumt i franskan. «I så fall heter din<br />
far Tig Andersson», svarade Sven-Olof.<br />
Eftersom jag var producent för lp:n så föreslog jag med vetorätt<br />
att den skulle heta «Le mur est preparé», vilket blev den slutliga<br />
titeln. Sonets Midem-veckan avslutades varje år med ett par dagars<br />
vistelse på La Colombe d’or i St Paul de Vence. Utanför hotellet<br />
ligger en stor mur med gamla skottgluggar. När jag skulle gå in på<br />
hotellet, hörde jag ljud uppifrån muren och fick då se hela Metronomegänget<br />
under ledning av Anders Burman titta ut ur varsin glugg<br />
mumlande i kör: «Le mur est preparé!». Dom hade stannat till i<br />
St Paul på vägen till Nice flygplats enbart för att fixa den här överraskningen.<br />
Senare framåt midnatt när vi just avslutade middagen<br />
med en cognac så kom receptionschefen och frågade efter mej och<br />
sa att jag hade ett telefonsamtal från Sverige. Jag blev orolig och<br />
trodde att det hade hänt något hemma, men när jag tog luren så<br />
hörde jag Kalle Sändares röst från skivan som sa: «Då säger ni bara<br />
väggen är <strong>klar</strong> till grannen!»<br />
Det var alltså Anders Burman, som kommit hem till Stockholm<br />
och visste var jag var och bemödade sej att spela upp just det stället<br />
på skivan i telefon för mej…<br />
En lång historia om just ingenting, men den kunde ha blivit<br />
längre eftersom jag planerade att bräcka Anders genom att snickra<br />
ihop en vägg med en tapet och ett fönster samt skicka upp den<br />
med två stadsbud som skulle överlämna den och säga «Väggen är<br />
<strong>klar</strong>». Men det blev aldrig av.<br />
227
Change language