Väggen e’ klar

väggen e’ klar
Pizzor till
120 hungriga turister
Kalles humorgren var alltid ett balansnummer som fordrade
en speciell form av respekt och vänlighet. Lallen är till sin natur
utan tvekan en sorts åtlöjeskomik, och för att inte helt reducera
samtalet till en akt av skam och förnedring måse den som lallar
någonsans rädda ansiktet på sitt ofer.
Kalles grepp för att motverka den obarmhärtiga kraften i lallen
var att själv visa sig sårbar och mänsklig, tvekande och ängslig.
Vi hör det på flera sällen på hans skivor, som till exempel i «Institutet
för marknadsanalys» (1982) där han låtsas vara trög och
okunnig för att därmed hitta harmoni i samtalet:
– Det där lägger jag mej inte i så jävla mycket för det kör dom ju på
datan.
– Jaså? Gör dom det!? Har dom hållit på länge med det?
– He he he… vad är du för en pappskalle?!
– Ja, jag heter Mauritz Fält…
– He he he…
– …och jobbar som sagt var för Insitutet för marknadsanalys.
Men det var inte alltid Kalle klarade att hantera sitt verbala övertag.
Kritikerna var snabba att påtala klavertrampen när de skedde.
Han kunde anklagas för att välja enkla ofer, värnlösa människor,
och inte människor med makt. Expressens Lars Björkvall tyckte
att han var en fegis.
201