Väggen e’ klar

väggen e’ klar
En annan incident äger rum på sadshotellet i Karlskrona i april
1956. Innan spelningen på kvällen äter man middag i hotellets
matsal. Det är Ösen som sartar allt. Han frågar om han får tesa
hotellets piano. Det får han och sätter omedelbart igång att spela
med barnslig frenesi. Han väljer «Ack Värmeland du sköna» och
framför sycket på ett alldeles eget och nytt sätt. En värmlänning
några bord bort börjar protesera, troligen av lokalpatriotiska skäl.
Så där ska det inte låta, klagar mannen, detta är ett hån! Röser höjs
och knytnävar laddas i luften. Någon går emellan och allt slutar
med att bandet tvingas lämna hotellet med buller och bång.
Även repetitionerna har sin udda charm. Under julhelgen 1957
tycker Bo Richter att det är läge för en jamsession och samlar så
många musiker han kan. Ryktet sprider sig, folk ansluter.
Lokalen ligger på Stora Nygatan i Göteborg och tillhör Ung
Höger, dåvarande moderaternas ungdomsförbund. Bosse har
kontakter in i partiet och får därigenom tillgång till en nyckel.
Mellan jul och nyår sår lokalen ledig.
Gilbert Holmsröm, julledig från sina tandläkarsudier i Lund,
kommer dit vid ettiden på dagen. Då är de andra redan igång. Bo
Richter sitter bakom trummorna och Kalle hänger vid sin bas.
– Kalle spelade så där hemlighetsfullt som bara han kunde. Man
hörde att han hade rytm och att han slet med basen. Men vilka
toner det var, det är bäs att inte veta.
Gilbert får så och titta på. Han är yngs i gänget, 20 år, och
utnyttjas mes till att gå och köpa korv. De andra fortsätter att
spela och gör inget avbrott när han senare på kvällen åker hem
för att sova.
Dagen därpå återvänder han till replokalen. Killarna i bandet
sår kvar på fläcken.
66