Väggen e’ klar

väggen e’ klar
Kalle, konsten
och äventyret
Busringandet var inget nytt i sig för mig som tolvåring.
Det ingick i själva grabbrepertoaren – alltifrån de mes tarvliga
samtalen till släktingar till sandardnummer typ «Är det Storm
på Storgatan? Håll i hatten då!» Min sorebrors kompis hittade
en Harry Harry i Väseråsdelen, varpå man skulle ringa och säga
«Hej, jag heter Fredrik Fredrik, ska vi bilda en klubb?» Mer avancerat
än så var det inte.
Nej, det var när Kalle Sändare kom in i bilden som det tog en
helt ny vändning. Han slog ner som en bomb i mitt liv en våreftermiddag
1975 i form av plattan «Julbesyr»; det var min klasskompis
sorebror som kommit över skivan och jag minns bara
att vi skrattade så vi grät. Det var fabrikör Stava, det var såsen
som smakade som «en blåslampa», det var «oj, det var bara min
indiske vän som kom in på tråden» och det var den utarbetade
52-årige mannen som försökte snacka sig in på en resa med Club
33. Och mycket annat.
Det förpubertala livet var visserligen fyllt av humorreferenser,
Magnus & Brasse, Hemma hos och Lindeman trängdes med Mad
och Monty Python – men Kalle Sändare var ändå något helt nytt
9