Väggen e’ klar

väggen e’ klar
– Ni trivs med erat snickerijobb, det är rent och fint. Ja, men okej –
vi hörs av, va!
– Hej!
– Stune dosa?
– Ja?
– Ja.
– Vadå?
– Jag hörde inte.
– Men ni… Sture?
Samtalen «Detta gällde Väggen e’ klar» och «De’ va’ ja’ igen» är
enligt många något av det roligase Kalle preserat; det är lallen
när den dansar. Men det är samtidigt ingen sann bild. Vad som lätt
kan uppfattas som en av Kalles bäsa blåsningar är i själva verket
en komplott, iscensatt av den unge snickaren själv.
1972 hade Reine Svensson gått ut Riksyrkesskolan i Gamleby
utanför Väservik. Två år senare, hösen 1974, kunde han vara nöjd.
Tiden av arbetslöshet var över. Nu hade han jobb, ett jobb som
snickare i Göteborgs hamn. För att dryga ut inkomserna letade
han dock hela tiden efter ett extraknäck.
Han höll ögonen öppna och tittade ofta
i tidningsannonserna efter jobb. Så dök
plötsligt en dag ett intressant erbjudande
upp i lokaltidningen, Göteborgs-Posen:
211