Väggen e’ klar

väggen e’ klar
10
1968 spelade Sveriges Radio in ett drygt halvtimme långt program med Östen. Det innehöll musik, sketcher och nonsensprat
av en oavbrutet lallande göteborgare vid mikrofonen. Men programmet sändes aldrig då programledningen ansåg att
det inte höll tillräckligt hög kvalitet, minns Göran Levin som skrivit en (ännu inte utgiven) bok om Östen Hedenbratt.
11
Den officiella historien om vem som upptäckte Kalle Sändare är missvisande. Det hävdar Janne «Loffe» Carlsson, som
genom jazzen tidigt kom i kontakt med kartongbandet. Han hävdar att det var han som länkade samman Kalle och
skivbolaget. I sin lägenhet på Krukmakaregatan i Stockholm hade han under flera års tid spelat «Kartonger till salu» för
sina vänner. I början av 60-talet lirade han tillsammans med Anna-Lena Löfgren, schlagersångerskan som 1967 fick ett
genombrott med låten «Lyckliga gatan». En av dem som spanade in den unga, lovande sångerskan var Anders Burman.
Efter en av konserterna ska han stött ihop med Janne Carlsson som spelade upp kartongbandet för honom. Det lär enligt
Loffe ha gjort ett outplånligt intryck på skivbolagsdirektören. «Han höll på att kikna av skratt. Det var därefter som de tog
kontakt med Kalle, så det där mötet med mig var rätt viktigt.»
12
Berättat av Rene Kühnel, systerdotter till Angry. Hon var hemma hos sin mormor Gunhild när Kalle ringde. Hon satt
alldeles intill och lyssnade på samtalet.
13
Angry fortsatte att spela musik långt efter Angry Hartleys Kvartett, först i Göteborg och senare i norska Molde dit han
flyttade 1984. Som trubadur på Moldes gator och torg blev han med tiden något av en kulturinstitution i det norska
kustsamhället. 2007 medverkade han i nöjesprogrammet Norges herligste där folkliga profiler av olika slag porträtteras.
Inslaget om Angry «Hartley» Andersson kan ses på www.youtube.com/gatemusikanten
14
Först i april 2008, bara en månad innan han avled, berättade Kalle om bakgrunden till samtalet om den begagnade
elgitarren Kent. Hur kom det sig att du ringde din lumparkompis? frågade jag. «Det var en ren slump att det blev Stig.
Gunnar Johnson och jag fastnade för gitarrmärket, Kent. Det var en ovanlig rubrik på en annons. Vi hade aldrig hört talas
om Kent tidigare och vi tyckte att det var värt ett samtal. Jag förstod efter ett tag att det var Stig jag talade med, men jag
höll självklart masken», sa Kalle.
15
Glädjen att driva med Alice Timander tog inte slut för Kalle. I samtalen «Parfymbaren del 1» och «Parfymbaren del 2»
(1990) ringer han till en butik som säljer skönhetsartiklar, varav en lanseras som Alice Timanders ansiktsmask. Kalle
missförstår avsiktligt kvinnan och säger att han vill köpa en mask så att hans hustru kan få se ut som Alice Timander om
de går ut en kväll.
16
Att Alice Timander i förhandlingarna med Metronome skulle ha ställt som krav att pengarna gick till Lions insamling
Röda Fjädern är inte sant, enligt Börje Ekberg.
17
Kopplingen till congamusik är inte gripen ur luften. Sommaren 1967 hade Cornelis Vreeswijk rest till Brasilien för att
medverka i filmen Svarta palmkronor där han fick rollen som kock. Filmen spelades in i Rio de Janeiro och innehåller
mycket sambamusik. När Kalle ringde till Cornelis satt de vägg i vägg i Metronomes skivstudio på Karlbergsvägen 57
i Stockholm.
18
Första versen i Östens sång lyder: «Arabgubben Nimba bodde i ett tält, två trappor över gården på ett öppet fält,
allavallavasstrasa, allavallavasstrasa, straaaaaa!»
19
De flesta som Kalle lurat har låtit pinsamheten sjunka in och passera. De har godkänt att samtalet getts ut och tagit emot
en slant för besväret. Andra har blivit provocerade. Mannen på «Julgrisar. Förfrågan och svar» (1973) nöjde sig inte med
att bli lurad av Kalle. Triggad av förödmjukelsen ringde han upp på nytt dagen därpå, och den gången för att ge igen. Det
förblev ett försök. «Jag hörde att det var han och vi kunde därför snabbt avbryta samtalet», minns Rune Öfwerman.
251