Väggen e’ klar

väggen e’ klar
Inspelningarna gjordes hos Tal & Ton på Kungsgatan i Göteborg
och hos Bosse Winberg. Materialet var precis som på försa skivan
hämtat ur dagsidningarna. För försa gången satte Kalle också in
annonser själv för att locka lättlurade ofer till sig. Åtskilliga timmar
spelades in. Rune Öfwerman övervakade allt.
– Min uppgift var många gånger att komma med idéerna. Om
de var bra eller dåliga, det fick man utvärdera. Sen blev det jäkligt
mycket inspelat som vi fick skippa, mycket klippjobb, flera dagars
jobb. Då var det ingen digital klippning som idag.
Att Kalle skulle vara med vid redigeringen, en syssla som Rune
ofta lämnade över till sudioteknikern Göran Freese, var aldrig
aktuellt.
– Det kan aldrig bli bra om jag skulle göra det. Det är sor risk
att jag blir självkritisk, att samtalen inte längre skulle vara roliga i
mina öron, sa han i en intervju 1977.
Busringning rymmer en inre konflikt mellan kons och kommers,
frihet och begränsning. Kalles möjligheter att härja i telefonen är
som sörs i början, när han inte är känd. Den hövliga telefonkulturen
på 60-talet gjorde det enkelt att passera ansändighetens
gränser, kittla med det onormala. Men nu på 70-talet börjar han
bli känd.
Hans ansikte fladdrar förbi i tv och i tidningarna. Häri ligger
ett problem. Kändisskapet är visserligen ett åtråvärt kvitto på att
han går hem hos publiken och att plattorna säljer.
Samtidigt vet han att livet i ofentligheten hämmar hans frihet
som busringare. Risken att bli avslöjad ökar för varje tillfälle. 19
På de fyra försa plattorna utgörs arbetsmaterialet i huvudsak av
annonser hämtade ur lokaltidningar i Göteborg med omnejd. Men
det går snart inte längre; risken att Kalle blir igenkänd ökar hela
139