Väggen e’ klar

väggen e’ klar
mot Kalle. Detta är hans grej. Han kan försälla rösen, lalla utan
hämningar men också under kontroll. Inte mins kan han hålla
sig för skratt.
Han börjar med telefonnummer som han kan i huvudet, ringer
hem till polarna men ingen av dem svarar. Det är mitt på dagen
och de jobbar. Ösen fångar därför upp ett annat spår. Han börjar
bläddra i Göteborgs-Posen och finner srax en annons som ser
intressant ut: ett parti tomkartonger är till salu.
Någon får idén att spela in Kalle och den han pratar med i telefon.
Samtalet blir långt, över tio minuter. Kalle orsakar sor förvirring.
Mannen i andra änden av linjen kasas fram och tillbaka. Ömsom
försår han vad Kalle pratar om, ömsom är kaoset det enda de har
gemensamt:
– Dängedängedängtrentintzens?
– Vadå?
– Om det har vart det?
– Vadå?
– Du, med transportskador och sånt där på posen… det har dom inte,
det bryr dom sig egentligen inte om heller, det har man vart ute för flera
gånger om nämligen, och det tar ju väldig lång tid.
– Transport, ja nu fattar jag inte vad… varför frågar ni om det, transportskador
på posen?
Samtalet om tomkartongerna var aldrig avsett för utgivning. Det
skulle bli en kul grej att spela upp för kompisarna. Inspelningen var
primitiv, den enklas möjliga. Den gjordes på «en liten Grundigbandspelare
där jag var tvungen att flytta micken mellan telefonlurens
bägge ändar», berättar Kalle i en intervju långt senare.
Någon timme senare ringer man från verksaden och säger att
73