Väggen e’ klar

väggen e’ klar
På turné med
kontrabasen
Efter skolan är det i sort sett bara jazz det handlar om för
Kalle. Han spelar så ofta han kan. Han kämpar långsamt och
tålmodigt till sig en plats på scenen bland de andra kompisarna,
vilka näsan utan undantag är bättre än han.
Utgångsläget har inte varit det bäsa för honom. Hemifrån har
han saknat söd och uppmuntran. I släkten är det bara en kusin
på moderns sida som har musiköra; i övrigt har musiken mer eller
mindre varit frånvarande i föräldrahemmet.
När Kalle är 17 år tar han en saxofonkurs hos musikläraren Gösa
Haag i Göteborg. Han prövar flera insrument. Den amerikanske
sorbandsledaren och trombonisen Tommy Dorsey inspirerar
och Kalle börjar blåsa, men resultatet går inte hem, vare sig hos
kompisarna eller publiken.
Till slut faller han för kontrabasen. Efter ett tips kommer han
i kontakt med jazzmusikern Rudolf Svensson. Då lossnar det.
Rudolf Svensson, kapellmäsare i Malte Johnsons Orkeser, en av
Lisebergs trognase uppsällningar under 40- och 50-talen, tar sig
tid med Kalle. Det är han som lär honom spela bas.
Under slutet av 40-talet och början av 50-talet gässpelar Kalle
i flera orkesrar och en del av dem har sina rötter i Riogänget.
Kamraten Henry Lidal, som spelar dragspel, drar ihop ett band,
Henrys Trio, 1948. Kalle tillfrågas, men förs sedan bandets ordina-
61