Väggen e’ klar

väggen e’ klar
absurdiser hade Kalle bidragit med den pessimisiska slutsatsen
att «all kommunikation är omöjlig».
I Sverige, konsaterade Swartz, är definitionen på fin poesi snäv.
«Hade Kalle Sändare varit fransman», fortsatte han, «vore hans
produktion redan utgiven av Pléiade och försedd med en omfattande
essä av någon akademiledamot.»
Tre veckor efter Kalles död tecknade Sture Hegerfors ett porträtt
av den framlidne göteborgaren i sadens morgontidning, Göteborgs-
Posen. 41 För Sture Hegerfors var Kalle en udda fågel i humorvärlden,
svår att härma och ännu svårare att värdera betydelsen
av. «Kalle Sändare var inte komiker i gängse bemärkelse. Någon
lyckad såuppare var han exempelvis ej, trots att han gjorde sina
försök i branschen. Nej, det var i samspel med oss andra vanliga
människor som Kalle Sändare blev bra, ibland rentav genial.»
Iakttagelsen träfar rätt. När Kalle fick tid och utrymme att göra
något roligt vid mikrofonen och kameran blev det sällan roligt.
Ensam, och särskilt när publiken väntade sig något av honom, hade
han svårt att presera. Han var märkvärdigt platt och kantig när
han uppträdde i tv. Och i radiointervjuer tycktes han aldrig förså
eller bry sig om att lyssnarna också ville höra honom tala allvar
någon gång emellanåt. Det var som om han aldrig vågade möta
sin publik ansikte mot ansikte, och erkänna att han var omtyckt.
Myten om honom sängde in honom och han gjorde ingenting
för att ta sig ur den.
För att den absurda humorn skulle vakna krävdes att han mötte
motsånd, att någon spjärnade emot. På bråkdelen av en sekund
kunde han vända samförsånd och god sämning till oro och sörsa
förvirring. Blixtarna välte upp och ner på allt.
Den renase formen av lallandet, urlallen, preserade han på de
246