Väggen e’ klar

väggen e’ klar
Enligt Kalle ägde den mänskliga civilisationens kulmen rum på
40- och 50-talet. När 60-talet elektrifierar musiken tar hisorien
slut. Pop och rock försår han sig aldrig på.
– Nä, fy fan! De sår bara på scen i långt hår och ylar och skriker,
sa han i en intervju.
När han fick prata om jazz kunde däremot allt släppa. Då blev han
frispråkig och generös med hisorier, även med dem som inbegrep
honom själv. Jazzintresset hade väckts redan i skolan. Han var
inte ensam om intresset. Kompisarna var likadana. Man spelade,
lyssnade, dansade och gick på konserter så ofta man kunde.
40-talet och 50-talet erbjuder en livlig musikscen i Göteborg.
Stora artiser, både svenska och internationella, besöker san. De
lokala banden är många och spelsällena likaså. Wauxhall, Star,
Vågen, Sprängkullen, Skansull, Dark Town Jazzklubb, Kungshall,
Studentkåren, Kungsgillet och Liseberg.
Ett besök av de sora väcker alltid intresse. När Louis Armsrong
gäsar Göteborg är Kalle och hans kompisar snabbt på benen.
Rune Janson minns:
– Vi hjälptes åt att skafa biljetter till konserten. Ingen ville missa
den. Jag kommer ihåg att vi köade hela natten för att få biljetter.
Vi avlöse varandra, Kalle och jag.
Genom jazzen kommer Kalle tidigt i kontakt med personer som
senare skulle slå igenom som artiser. En av dem är Sonya Hedenbratt.
Hon är jämnårig med Kalle och går i hans parallellklass på
Nordhemsskolan. Under tonåren träfas de ofta på fritiden, tillsammans
med andra jazztokiga kompisar. De samlas på konditori
Hjorth i Haga eller utanför biografen Rio på Landsvägsgatan.
46