analys av utredningsprocesser och till - SLU

Miljösamverkan Skåne vägtrafikbuller februari 2010
ligger. Tillsynsmyndighetens bedömning (d v s tidigare tillstyrkan) bör omprövas
i de fall nya omständigheter tillförts ärendet. Det kan t ex handla om ny
rättspraxis som gör att man måste göra avsteg från den tidigare tillstyrkan av
bygglovet eller planen.
I de flesta fall torde de lokala riktvärdena i hög grad överensstämma med de
nationella riktvärdena. Det som kan särskilja dem är t ex antal överskridanden
nattetid inomhus eller vid uteplats, att fasadreflektioner ska inkluderas istället
för exkluderas vid uteplats, att riktvärdet gäller för bostadsområdet i övrigt
istället för vid fasad etc. Det torde inte vara frågan om helt andra värden, såvida
inte kompensationsåtgärder i form av t ex tyst sida eller genomgående lägenheter
föreligger. Detta ska då framgå tydligt i detaljplanen. I dessa fall kan t
ex riktvärdet vid fasad vara högre än det nationella riktvärdet 55 dBA ekvivalentnivå.
Det kan även finnas fall där de lokala riktvärdena är ofullständiga, t ex att det
saknas uppgifter om hur många överskridanden som tillåts nattetid eller vid
uteplats.
Där det föreligger sådana oklarheter måste de nationella riktvärdena och de
centrala verkens vägledningar till dessa tillämpas.
Oavsett hur man bedömer ovanstående bör man alltid vid en rimlighetsavvägning
enligt miljöbalken kunna beakta om hårdare bullerkrav ställts i detaljplanen,
eftersom de kraven då kan antas vara förutsedda av den ansvarige.
Naturvårdsverket anger följande på sin hemsida:
”Enligt [miljö]balken är det verksamhetsutövaren som har ansvaret för att en skada eller olägenhet
avhjälps. I det här fallet är verksamhetsutövaren den som driver den bullrande verksamheten,
till exempel vägen eller industrin. Även om en exploatör utför bullerskyddsåtgärder i
samband med byggandet av bostäder, så fråntar detta inte verksamhetsutövaren ett framtida
ansvar. Det kan inte uteslutas att klagomål kan komma från boende längre fram i tiden även
om bullerskyddsåtgärder vidtagits av exploatören. Då är det verksamhetsutövaren som är ansvarig
för att vidta eventuella åtgärder. Det är till verksamhetsutövaren tillsynsmyndigheten, i
de flesta fall kommunen, kommer att rikta sig. Verksamhetsutövaren kan inte frita sig ansvar
genom att hänvisa till exploatören. …[utan] kan föreläggas att vidta ytterligare bullerskyddsåtgärder
på bostäder som byggts efter att till exempel vägen eller järnvägen anlagts. Vi vill samtidigt
påpeka att detta gäller även för andra miljöfarliga verksamheter än trafikinfrastruktur.”
I Boverkets remissutgåva av handboken Flygbuller i planeringen anger verket
(sid 26) att bullerservitut inte har stöd i PBL eftersom lokaliseringsprövningen
ska göras på objektiva grunder och inte med hänsyn till civilrättsliga överenskommelser.
Bullerservitut kan lagligen skrivas in i fastighetsregistret och innebär då att det
är civilrättsligt bindande mellan fastigheterna. Krav enligt miljöbalken kan dock
ställas oavsett vad som framgår av avtalen, istället får frågan om avtalsbrott
mm lösas civilrättsligt utanför miljöbalksärendet. Vägledning bör kunna fås av
nedanstående domar.
Miljööverdomstolen 2003-10-21, M 7066-02 / Väsentlig ombyggnad
Järnväg. Förlikningsavtal mellan Banverket och en fastighetsägare ”påverkar inte bedömningen
av vilka skyddsåtgärder som är skäliga att vidta” avseende fastigheten i fråga, ansåg Miljööverdomstolen.
Sådana avtal har alltså ingen betydelse för prövningen enligt miljöbalken. Miljödomstolen
skrev dessutom att miljöbalken är indispositiv lagstiftning, vilket innebär att de
eventuella överenskommelser eller förlikningsavtal inte tar över de krav som lagen ställer.
74(84)