analys av utredningsprocesser och till - SLU

SMHIs fråga om bullerförstärkningens storlek vid kalluftsbildning (som kan bli extra stor om
omgivningens öppenhet och topografi är sådan att kalluft rinner till och bildar mäktiga
kalluftssjöar) har inte blivit vetenskapligt tillfredsställande hanterad. Samtidiga mätningar av
temperatur och buller under en period av sex veckors nätter sommaren 2006 visade att
bullerökningen från dag till natt kan bli hela 30 dB(A) på långa avstånd (700 m) från
järnvägen (Mattsson och Thorsson, 2006), vilket skall jämföras med tidigare uppmätt
maximalt 25 dB(A) på Uppsalaslätten. Sannolikheten för fenomenet är flera nätter per vecka (bilaga
10).
Dessa fakta avfärdar Banverket med en form av cirkelbevis. Från ett möte med SMHI, dit
prof Mattsson inte inbjöds, skrevs i protokoll att kalluftsfenomenet i Åkarp inte är annorlunda än i
andra slättbygder med liknande omgivningsförhållanden. Det är en självklarhet, eftersom
kalluftsbildningens storlek just är bestämd av omgivningens kombination av öppenhet och topografi.
Men Banverket har senare i protokollet tagit bort den sista delen av meningen ӊn i andra
slättbygder med liknande fenomen”. I kompletteringsutredningen gick Banverket sedan ut med det
förkortade påståendet att fenomenet i Åkarp inte är annorlunda än i andra slättbygder. Detta var en
djupt ovetenskaplig hantering i kompletteringsutredningen 2008 av järnvägsutredningens dittills
mest omdiskuterade fråga för bedömningen av behovet av övertäckning av järnvägen.
Nu, i denna ansökan, ökar Banverket retoriken ytterligare med att påstå att någon har hävdat att
Åkarp ”avviker från övriga Norden inklusive dess slättlandskap i sådan utsträckning att en beräkning
enligt nordiska beräkningsmodellen skulle behöva korrigeras”. Ingen har påstått att Åkarp är helt
unikt i Norden. Naturvårdsverket ansvarar för anvisningarna till Nordiska beräkningsmodellens
användning. Av anvisningarna framgår att modellen gäller för normalförhållanden med viss
medvindseffekt och viss marginal, men att den inte är korrigerad för särskilda väderförhållanden.
Där sådana gäller bör det således korrigeras. Ingenting talar för att det gäller på särskilt många
platser – jämför bilaga 12. Ingen annan stans har rapporterats större skillnad av bullerutbredningen
från dag till natt än i Mattssons och Thorssons utredning från 2006.
Professor Jan‐O Mattsson Lunds universitet, är bland Sveriges främste experter på
bildandet av kalluftssjöar. Han hade då genomfört flera utredningar som belägger
omfattningen av fenomenet i Åkarp. Trots detta så inbjöds han inte till det möte bland
experter som Banverket protokollförde enligt ovan.
SMHI skärpte definitivt skrivningen från 2005 till 2007. 2005 påtalade SMHI ingenting
om kalluftsbildning. Och det är logiskt för Banverket hade inte nämnt något om professor
Mattssons första yttrande i remissen trots att det skickades in till Banverket flera månader innan
remissen sändes ut.
Att SMHI inte sade något om kalluftsbildningen 2005 tog Banverket i sin ansökan till Regeringen 2006
som bevis för att markalternativet skulle vara acceptabelt (sid 22). Läsaren får intrycket att Banverket
lägger ansvaret på remissmyndigheten att problematisera och utreda frågor som det är den
sökandes ansvar att bereda. Att undanhålla relevanta fakta för remissinstanserna i frågor av
avgörande betydelse för vägningen av alternativ är inte acceptabelt.
Som sitt andra och sista bevis i regeringsansökan 2006 hänvisar Banverket till mätningar
(sid 16) och hävdar ”generellt har inte mätningar som Banverket låtit utföra gett belägg för att högre
bullernivåer än normalt förekommer i Åkarp”. När kommunen bad att få se dessa
mätningar visade det sig att de var utförda på dagtid, ej under kväll eller natt då markinversion
uppstår. Att medvetet hävda irrelevanta fakta som bevisning för sin sak är förstås aldrig tillåtet.
7