analys av utredningsprocesser och till - SLU

Järnvägsutredningens korta prognosperiod ger fel slutsatser
och är ogiltig enligt domslut M1320/04 och Ö2920/03.
Bullerutredningen bygger på ovetenskaplig sammanblandning
av forskningsresultat
Det har lett till orimliga slutsatser om störningsnivå, som även
framgår vid jämförelser av högbullertiden på andra banor
Min kommentar: I praktiken blir maxbullernormen styrande
i så gott som alla fall, eftersom 60 dB(A)24h är ett så
enormt högt riktvärde. Det innebär i praktiken att alla
bandelar får samma bullerskyddsåtgärder vare sig där går
bara 24 tåg eller 720 st varje dygn. Det finns ingen
forskning som stödjer att störningsskillnaden skulle vara
lika om befolkningen drabbas av 70 dB(A) 720 gånger per
dygn (varannan minut) jämfört med 24 gånger/dygn (1 gång
i timman).
Ej bemött i Banverkets komplettering
Ej bemött i Banverkets komplettering
Här anför BV som svar prof Sten Ljungrens yttrande 2005-
04-20. Ljunggren säger, för det första, att det inte är
otänkbart att högbullertiden ”bättre beskriver den faktiska
störningsreaktionerna än ekvivalentnivån” för Åkarp, men
att Banverket inte kan prioritera efter lokala mått.
Mot detta vill vi upplysa att det inte är ett lokalt mått utan
att det är Sveriges fem mest belastade sträckor som har
jämförts med samma mått.
Dessutom har prof Tor Kihlman 2005-09-27 bemött
Ljungrens yttrande där han säger att Sten Ljungren gör ”en
direkt feltolkning av vad som skall läggas i begreppet
riktvärde…att det skall tolkas nationellt… I stället är de
tvärtom.” Kihlman citerar Mona Sahlin (M2005/3963/Bo)
”dessa riktvärden är inte rättsligt bindande, utan skall vara
vägledande där hänsyn tas till lokala faktorer och särskilda
omständigheter i det enskilda fallet”.
Sten Ljungren säger för det andra: ”finns det mig veterligt
inget i alla de undersökningar som utförts beträffande
ekvivalentnivåns användbarhet som styrker hypotesen
2