Samverkan i fokus - BUP
Samverkan i fokus - BUP
Samverkan i fokus - BUP
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
verkan eller som gemensamma sociala aktiviteter, att ha gemensamma synsätt,<br />
att målgruppen för verksamheterna är gemensam m.m. Som stimulerande<br />
för det egna deltagandet i samverkansarbete togs oftast sådant upp<br />
som innebär att man har en positiv attityd till samverkansarbete, att man<br />
uppfattar att det berikar den egna professionella utvecklingen, förbättrar<br />
kvalitén i vården och att samverkan gör arbetet mer lustfyllt.<br />
För att minska hindren för samverkan bör man utifrån dessa resultat ha en<br />
ledning som prioriterar samverkan och skapar kontaktpunkter mellan mottagningarna<br />
för att motverka upplevelser av skillnader. Erfarenheter från Ungdomsprojektets<br />
behandlare visade att en föreställning om skillnader minskade<br />
när man arbetade tillsammans. I viss mån verkar det som att samverkan föder<br />
samverkan. Samtidigt handlar det om ett kraftfält. Tidsbrist är ett stort hinder<br />
för att delta i samverkansarbete och alla prioriterar inte arbete där samverkan<br />
lämpar sig. För att navigera rätt i kraftfältet måste det återigen poängteras<br />
vikten av att artikulera samverkansuppgifterna så att det verkligen blir ett<br />
meningsfullt samverkansarbete. När personalen fyllde i enkäterna om samverkan<br />
verkade man ha klarat av att balansera krafterna väl. Förutom att ange<br />
hindrande respektive stimulerande faktorer fick man också fylla i vilken utsträckning<br />
man ansåg att <strong>BUP</strong> och VPM skulle samverka. Nästan all behandlingspersonal,<br />
7 av 7 på <strong>BUP</strong> och 15 av 16 på VPM, hade fyllt i enkäten.<br />
Svaren visar att samtliga hade en positiv inställning till samverkan mellan<br />
<strong>BUP</strong> och VPM. Framför allt efterfrågades samverkan i avgränsade, riktade<br />
projekt, såsom Ungdomsprojektet. Många efterfrågade också ytterligare samverkan<br />
t.ex. om barn till psykiskt sjuka föräldrar.<br />
Sammanfattning av analysen av intervjuer med ungdomarna<br />
För de ungdomar och familjer som sökte psykiatrisk hjälp och kom till Ungdomsprojektet<br />
var nästan alltid en orsak den unges egna uttalade lidande. Det<br />
handlade om smärtsamma känslor eller symtom och en förändrad eller negativ<br />
självupplevelse. Av 20 intervjuade ungdomar beskrev 18 upplevelser som<br />
sorterades in under dessa kategorier. De två övriga upplevde inte att de behövde<br />
någon psykiatrisk hjälp. Problem, på något sätt, i relationer till andra<br />
togs upp av ungefär hälften av de intervjuade ungdomarna. Problemen beskrevs<br />
oftast i förhållande till föräldrar och handlade till stor del om självständighetsproblematik.<br />
Det kunde vara en upplevelse av att behöva öka avståndet<br />
till föräldrarna, vilken kunde växla med känslan av att vara en belastning<br />
och att det var föräldern som ville bli av med patienten.<br />
Förväntningarna och tankar innan man sökte kontakt med psykiatrin rörde sig<br />
främst om huruvida man skulle komma att få hjälp med lidandet. De kvinn-<br />
89
Change language