Samverkan i fokus - BUP

skrivningar av att man i någon form eller syfte samtalat. Två av männen som
svarade på frågan beskrev också medicinering eller att man hade kommit i
gång att undersöka lämplig medicin som innehåll i kontakten. Huruvida man
hade uppfattat syftet med samtalen att vara mer inriktade på bedömning eller
på att behandla har inte utforskats i intervjuerna. Vid analysen av svaren verkar
det dock som de flesta patienterna var inriktade på samtalens behandlande
karaktär, då flera tog upp samtal som något som har kurativa effekter, se
nedan avsnittet ”Patienternas föreställningar om kur”. Deras förhoppningar
när de sökte psykiatrin handlade ju också främst om att de skulle få hjälp.
Två kvinnor uppfattade dock samtalen som i första hand bedömande och
undersökande. Den ena sa: ”Vi pratar mest om mamma och pappa och vad
som hänt där. Jag tror att ni tror att dom är orsaken till att jag mår så dåligt.”
Att den bedömande aspekten uppmärksammades i detta fall, kanske hänger
ihop med att denna patient var negativt inställd till samtal, ”tycker inte om att
prata”. Den andra kvinnans beskrivning av samtalen var: ”Ni har skaffat en
helhetsbild av mig. Diskuterat behandlare emellan.”
Den fortsatta analysen av svaren har inriktats på de olika uttalandena om
samtalen, på vilken aspekt av samtalen som uttalandena handlar om – innehållet,
funktionen/syftet, etc. Fokus har sedan varit på vad uttalandena säger
om förhållandet terapeut – patient, dels utifrån vad som sägs explicit men
dessutom görs ett försök att tolka den implicita innebörden avseende hur man
ser på relationen, på terapeutens roll och på patientens.
Samtalens innehåll
Flertalet beskrev olika aspekter av innehållet i samtalen.
Behandlarna frågar och lyssnar
(2 män) Fokus är på terapeuternas handlingar.
Det är deras roll och metod som
beskrivs. Båda dessa patienter var
inriktade på samtal som terapi. Den
ene upplevde det skönt att samtala och
den andre att det är terapeuternas
lyssnande och frågande som hjälper.
77