Samverkan i fokus - BUP
Samverkan i fokus - BUP
Samverkan i fokus - BUP
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
När behandlarna fick frågan vilken metod de använde så var svaren genomgående<br />
att de inte använde någon speciell metod. De beskrev dock att deras<br />
arbete främst inneburit att de tillsammans gör en psykiatrisk intervju i syfte<br />
att komma fram till en psykiatrisk bedömning. Bedömningen har främst<br />
grundats på en psykodynamisk referensram tillsammans med en kartläggning<br />
av familjerelationer. Om patienten var under 18 hade <strong>BUP</strong>-behandlaren huvudansvaret<br />
för samtalet, annars VPM-behandlaren.<br />
Varför just fyra samtal? Enhetscheferna betonade att antalet fyra inte skulle<br />
vara något låst. De fyra samtalen var för dem inte heller i första hand en metod<br />
att bemöta ungdomar i kris med utan minst lika mycket ett sätt för behandlarna<br />
från de olika enheterna att lära känna varandra, för organisationerna<br />
att mötas och för kunskapsöverföring. Behandlarna, å sin sida, uttryckte<br />
framför allt under första delen av projekttiden frustration över att<br />
ramarna för kontakten inte var tydligare, var det fyra samtal som gällde eller<br />
inte? De kände oro för att en oklar begränsning skulle innebära att de blev<br />
uppbundna i längre kontakter och därför i allt mindre utsträckning skulle<br />
kunna erbjuda nya patienter tid i projektet och att dessutom deras tider för<br />
andra arbetsuppgifter utanför projektet skulle bli allt mindre.<br />
Sammanfattningsvis är behandlarnas arbetsuppgifter i det patientrelaterade<br />
arbetet lågt artikulerade. Att göra en psykiatrisk bedömning var ett mål, men<br />
det är oklart om det fanns fler mål. I och med att målet/målen med samtalen<br />
inte är tydligt formulerade gick det heller inte att tydligt utforma en metod<br />
grundad i teori för uppgiften. Det fanns en yttre form för arbetsuppgiften med<br />
fyra samtal, men ingen relation mellan formen och innehållet. Dessutom förutsätter<br />
inte uppgiften att göra en psykiatrisk bedömning av ungdomar att<br />
<strong>BUP</strong> och VPM samverkar. Som beskrivits i diskussionen under ”delmål 1.1”<br />
så är det också tveksamt om samverkan medförde att patienterna fick tillgång<br />
till ”bredast möjliga expertis”, som det står i projektbeskrivningen. För detta<br />
syfte verkar skillnaderna mellan kompetensen hos <strong>BUP</strong>:s befattningshavare<br />
och VPM:s ha varit alltför liten.<br />
När det är fråga om metodutveckling behöver dock inte lågt artikulerade arbetsuppgifter<br />
vara något inadekvat. Tvärtom är ju just behovet av metodutveckling<br />
en följd av att man arbetar inom ett fält där det är brist på välartikulerade<br />
metoder och teorier. Enhetschefernas önskan om en flexibel inställning<br />
när det gällde ramar och struktur, såsom antalet besök och att ha ett bredare<br />
<strong>fokus</strong> för samtalen än enbart bedömningssamtal, var adekvat om det var metodutveckling<br />
som efterfrågades. För att klara av att ta sig an oartikulerade<br />
och ostrukturerade arbetsuppgifter och bedriva metodutveckling krävs att<br />
befattningshavarna är erfarna och kvalificerade. Behandlarna har, när de tog<br />
51
Change language