Samverkan i fokus - BUP

Stimulerande faktorer
Det bästa sättet att stimulera till samverkan är att sätta igång och samverka.
Åtminstone handlade en stor del av formuleringarna om sådant som kunde
hänföras till faktorn Pågående samverkan och positiva erfarenheter av samverkan.
Det handlar här främst om att ha gemensamma projekt och framför
allt om gemensam utbildning. När man specificerat utbildning rörde det sig
om utbildning kring samverkan, om samverkansmodeller och att få ökad
kunskap om den andra verksamheten. I faktorerna Närhet arbetslokaler, Gemensamma
sociala aktiviteter, samvaro, Gemensamma synsätt och Gemensam
historia, tradition av samverkan betonas likheter och närhet, som sänker
trösklarna för att närma sig varandra. Den sistnämnda faktorn, ”Gemensam
historia, tradition av samverkan”, tangerar ju också faktorn ”Pågående samverkan
och positiva erfarenheter av samverkan”. Det är ju just genom att
samverka och genom positiva samverkanserfarenheter som en tradition att
samverka byggs upp. Faktorn Samverkansarbete berikar innehåller
uttalanden om samverkansarbetes positiva effekter på dem som deltar i
samverkansarbete. Man får och ger kunskaper, bekräftelse och intresse och
respekt för varandras kompetens. Man delar ansvar i tunga ärenden och får
stimulerande samarbetsrelationer. Gemensam målgrupp handlar om att man
delvis möter samma familjer och att man har ett gemensamt
upptagningsområde. Det är enbart BUP-personal som gav bidrag till denna
faktor. Detta kan jämföras med den hindrande faktorn ”Olikheter mellan
respektive patientgrupper” som till övervägande del innehåller uttalanden
från VPM-personal. Samverkan förbättrar kvalitén i vården innehåller
formuleringar från VPM-personal som innebär att patienterna och deras
familjer får en bättre behandling om man samverkar. Faktorn Stöd från
ledning handlar om såväl politiskt stöd som stöd från enhetschefen för
samverkan. Relativt små arbetsgrupper angavs av någon som en
stimulerande faktor för samverkan. Troligen upplevs det som lättare att
samverka om arbetsgrupperna är överblickbara om man inte möter alltför
mycket främmande ansikten. Om den tolkningen stämmer har den en
liknande innebörd som faktorn Personkännedom. Det kan också vara så att
man upplever att det är lättare för en liten grupp att gemensamt engagera sig i
samverkansarbete och att man uppfattar att det kan vara svårare att få ett
samlat stöd för samverkan i en större grupp. En i personalen på VPM stod för
en formulering som getts faktorbenämningen Empati med barnen. Troligen
handlar det här i första hand om barn till VPM:s patienter snarare än ungdomar
och unga vuxna i Ungdomsprojektet. Många på VPM tog upp behovet av
samarbete kring barn till psykiskt sjuka och att barnen glömts bort av vuxenpsykiatrin.
62