Samverkan i fokus - BUP

Werbart 2002). I det förstnämnda fallet handlar det om föreställningar om att
utveckla sin förmåga att hantera problemen genom att möta, ta sig an och
försöka integrera smärtsamma och problematiska upplevelser och känslor
medan den dissociativa kuren innebär att fjärma sig från det som upplevs
svårt eller problematiskt, t.ex. ”Jag har märkt att om jag är hemma och mår
dåligt, om jag då gör saker, hinner jag inte känna efter”. Den vanligaste kategorin
uttalanden, som kan hänföras till den integrativa kuren och som också
är den kategori dit flest uttalande har förts över huvud taget, har sammanfattats
under rubriken Bekräftelse, lyssnad på, tagen på allvar, empatiskt
bemött, härbärgerande av psykisk smärta. Gemensamt för uttalandena i
denna kategori är att de betonar egenskaper hos den man möter eller i
situationen när man söker hjälp, som underlättar en integrativ kur. Man
beskriver bemötande som gör det möjligt att just möta smärtsamma och
problematiska upplevelser och känslor. Exempel på uttalanden är: ”Prata om
hur jag är med någon som lyssnar”, ”Att få bekräftelse på att jag inte är
sinnessjuk, men samtidigt bekräftelse på att jag har problem, att det inte är
något som slås bort”, ”Någon utomstående som bryr sig, tänker på en”, ”Jag
har känt mig förstådd, uppmärksammad och tagen på allvar – bemötandet är
viktigt då unga kan känna sig knäppa när de söker psykiatrisk hjälp”. Till
denna kategori hör också uttalanden som betonar att det handlar om en
relation som tål att både positiva och negativa, kanske smärt- och skamfyllda
känslor kan uttalas och att behandlaren kan ta emot dem, en upplevelse av att
känslorna kan delas: ”att få ösa av mig på någon”, ”Skönt att få dela med
någon utomstående”. Uppfattningar som också hör till en mer integrativ kur
är de som angett ökad förståelse, framför allt av en själv, som det kurativa
inslaget i behandlingen, t.ex: ”Få perspektiv på sig själv”, ”Förstå mer av vad
som inte fungerar, en process har startat”, ”Samtal hjälper en att tänka klarare
och djupare, se verkligheten”.
En del uttalanden är mindre individualpsykologiskt inriktade och fokuserar
samspelet i familjen. Det kan handla om kommunikationen i familjen:
”Andra personer kommer in och lugnar ner det så att det går att snacka mer i
familjen”, eller att förändra roller och funktioner i familjen: ”Bra att någon
lyssnar på mamma också, jag kan inte lyssna och stötta henne just nu”. Några
tänkte sig att problemens lösning är beroende av än mer konkreta förändringar
av de yttre förhållandena, som t.ex. att både flytta hemifrån och inleda
en ny relation. En sextonårig flicka sa:
Jag tror att det hjälper att flytta hemifrån och få bestämma över
sig själv. Då får man inte kritik för att man sitter hemma. Det är
mycket tjat. Alla klagomål gör ont i mig. Jag klarar inte det!
83