Samverkan i fokus - BUP

(Humble och Janson 1981, sid. 29). Eftersom det rörde sig om personer från
två organisationer som båda har till uppgift att bedriva psykiatrisk öppenvård
kan man utgå ifrån att det fanns en grundläggande kännedom om samverkanspartnerns
arbetsuppgifter i stort. Det finns också stora likheter i utbildning.
En från vardera mottagningen var psykologer och de övriga, socionomen
från BUP och mentalskötaren från VPM, hade båda samma typ av och
inriktning på sina terapeutiska utbildningar som psykologerna. Att man inte
såg så stora skillnader i varandras sätt att arbeta framkom också i intervjuerna:
”Det är som att jobba med vem som helst,” sa en av BUP-behandlarna.
Likheterna mellan organisationerna, i utbildning och arbetsuppgifter gjorde
det relativt enkelt att arbeta tillsammans. Samtidigt innebar ju detta, som
tidigare beskrivits, att kunskapsöverföringen mellan organisationerna inte
kunde bli så stor och att det är tveksamt om den expertis patienterna fick
möta blev så mycket bredare än om man hade mött behandlare från enbart
den ena organisationen.
Subjektiva betingelser
Oavsett hur väl artikulerad en arbetsuppgift är och hur arbetet organiserats så
ligger den ändå i händerna på dem som ska utföra den. Det handlar om befattningshavarnas
kompetens för uppgiften och deras emotionella beredskap.
En analys av de subjektiva betingelserna ligger utanför denna utvärdering. En
betingelse av mer objektivt slag som spelar en avgörande roll för hur en analys
av de subjektiva betingelserna skulle utfalla är hur befattningshavarna
som deltog i projektet valts ut. På VPM. var det inga diskussioner på arbetsplatsen
om vilka som var mest lämpade, vilken kompetens som krävdes, om
någon speciell yrkesgrupp var mer lämplig för uppgiften etc. Behandlarna
anmälde själva sitt intresse att vara med. På BUP hade enhetschefen önskemål
om vilka som skulle arbeta i projektet. Det skulle vara en psykolog och
en socionom. De skulle dels stå för en tydlig barnpsykiatrisk profil och dels
inte vara för individinriktade. Deras kompetens och inriktning skulle kontrastera
mot de vuxenpsykiatriska behandlarnas.
Vid valet av befattningshavare för uppgiften har man alltså betonat kompetens
på BUP medan det varit den emotionella beredskapen som betonats på
VPM. Detta utesluter naturligtvis inte att VPM:s behandlare skulle haft kompetens
för uppgiften eller att BUP:s behandlare inte skulle haft en emotionell
beredskap. En av BUP-behandlarna uttryckte emellertid att hon hade känt sig
lite pressad att delta i projektet. Det var inte detta hon helst hade velat arbeta
med och hon kände stort motstånd att delta. I och med projekttidens slut och
57