Samverkan i fokus - BUP

eskrev en förhoppning om att behandlingen skulle leda till någon form av
utveckling, att behandlingen skulle leda till ny förståelse och nya kunskaper
om en själv. I ett fall handlade förväntningarna om interpersonella förhållanden
och inte bara på individuell förändring, ”förbättrade familjerelationer
genom ökad förståelse och respekt för varandra”.
De som tog upp förväntningar på innehållet i kontakten med psykiatrin hade i
de flesta fall tänkt sig att det rörde sig om samtal i någon form. Två väntade
sig medicinering. Båda dessa var över 18 och fick också mediciner (även om
frågan ställdes som att det handlade om ”förväntningar” så är det värt att
komma ihåg att intervjun gjordes vid fjärde tillfället och att båda dessa då
redan hade fått mediciner utskrivna).
Det var, som nämnts, de kvinnliga patienterna som hade funderat över bemötandet.
Förväntningarna rörde oftast antingen hur man uppfattar att man
blir behandlad av dem man möter eller hur man själv som patient uppfattar
dem man möter när man kommer till psykiatrin. I det första fallet handlade
det om förhoppningar om att bli respektfullt bemött och att bli förstådd eller
en farhåga att inte bli bemött som en mer självständig, vuxen eller nästan
vuxen person. I det andra fallet handlade det om man förväntade sig att bli
bemött professionellt eller ej. Förväntningar på att bli tagen på allvar och
förstådd ingår troligen i det som uttrycks som att bli professionellt bemött.
Slutligen uttrycktes några förväntningar som handlade om hur man trodde att
man själv skulle bete sig som patient eller vad som krävs av en själv som
patient
74