Samverkan i fokus - BUP

för det övergripande målet om att bättre tillgodose ungdomars vårdbehov.
Samverkan kan ju även komma andra grupper tillgodo.
Analysen av samverkansbetingelserna visar att samverkansuppgifterna till
viss del var för lågt artikulerade för att målen med projektet skulle uppnås
annat än i en begränsad omfattning. När det gäller ”kunskapsöverföringsmålet”
är artikuleringen låg i flera avseenden. För det första är det oklart vad
målet, kunskapsöverföring mellan organisationer, innebär. Är målet enbart
att patienten ska möta en ”bredare kompetens” som det står i projektbeskrivningen
eller ska också behandlarna lära av varandra? För det andra fanns det
en oenighet bland enhetscheferna om vilken kunskap som skulle föras över.
Detta gällde vuxenpsykiatrins kunskaper i farmakologisk behandling. Behöver
BUP mer kunskap om farmakologisk behandling? Är deprimerade ungdomar
undermedicinerade? Debatten kring medicinering har förts i både
fack- och dagspress. Åsikten att ungdomar i för liten utsträckning behandlas
med de nya antidepressiva medicinerna har framförts. På senare tid har däremot
forskningsresultat presenterats, som tyder på att den antidepressiva medicinering
som använts med framgång på vuxna patienter inte har samma
positiva verkan på ungdomar. Frågan om farmakologisk behandling var på
inget vis något större konfliktämne i Ungdomsprojektet, men de olika åsikter
som framfördes till utvärderaren i intervjuer av enhetscheferna visar ändå på
oklarheten när det gäller kunskapsöverföringsmålet. Det tredje problemet
med artikuleringen är att det inte fanns någon metod anvisad för kunskapsöverföring.
Detta är naturligtvis delvis en följd av att målet är oklart.
Trots bristerna i artikulering, både vad gäller mål och metod för kunskapsöverföring,
framgick det av intervjuerna att behandlarna tyckte att deras kunskaper
i viss mån ökat. Man var av den uppfattningen att en kunskapsöverföring
hade skett i så måtto att de ungdomar som sökt vuxenpsykiatrin och ingått
i Ungdomsprojektet hade fått ett mer ”BUP-likt” bemötande där föräldrar
i större utsträckning bjudits in att delta vid besöken. Att man som behandlare
i vuxenpsykiatrin regelmässigt överväger huruvida familjemedlemmar ska
bjudas in till samtalen kan innebära att det individualpsykologiska perspektivet
vidgas. Istället för en risk att självständighetsaspekter överbetonas kan
relationernas betydelse och positiva aspekter av beroende få en större plats i
synen på ungdomars och unga vuxnas utveckling. Omvänt kan man också
tänka sig att det är av vikt att också BUP-behandlarna överväger och inte
negligerar självständighetsaspekter, vilket annars skulle kunna leda till att
ungdomarna uppfattar att beroendet till föräldrarna överdrivs och att de känner
sig behandlade som yngre barn. Patientintervjuerna visade ju att det för
86