Forskningsområde - VTI

ärförmågan. En viktig skillnad mellan grusvägar och belagda vägar är att ett eftersatt
underhåll inte får lika stora konsekvenser på en grusväg, medan det på en belagd väg
leder till betydande kostnadsökningar på sikt. (Bäckman et al., 1998)
I drift- och underhållssammanhang har vägens tvärfall och diken störst betydelse för
standard och kostnader. Ingen annan åtgärd har så avgörande betydelse för kostnader
och grusvägens tillstånd som hyvlingen, som återställer vägbanans jämnhet och tvärfall.
(Alzubaidi, 1999b)
6.3 Dränering av lågtrafikerade vägar
Beträffande dränering av lågtrafikerade vägar är likheterna mellan belagda vägar och
grusvägar större än skillnaderna. Ett vattenöverskott i vägöverbyggnaden och
underliggande terrass reducerar bärigheten, vilket ökar nedbrytningstakten och förkortar
vägens livslängd. När valet av underhållsstrategier ska göras måste
beläggningskostnaderna för underhåll av vägytan jämföras med kostnaderna för att
underhålla eller förbättra dräneringen. I Nordens kalla klimat är problemet extra
komplext genom att frys-tö cyklerna påverkar fuktinnehållet i stor utsträckning. I Bilaga
A redovisas en tabell över olika dräneringsproblem med förslag till riktlinjer för hur
problemen kan identifieras och lämpliga förbättringstekniker. (Aho och Saarenketo,
2006a)
Vid dimensionering av vägkonstruktioner (nybyggnad) förutsätts att överbyggnaden är
dränerad, dvs. att vatten i överbyggnaden fritt kan avrinna till dräneringssystemen.
Vatten kan tillföras överbyggnaden via vattenmättade undergrundsmaterial men
avsevärda mängder kan också infiltrera i sprickor i beläggningen. Vattenöverskott i
överbyggnadsmaterialen medför att trafiklasterna genererar porvattenövertryck som
med tiden leder till bärighetsskador, t.ex. spårbildning och krackelering. För att
upprätthålla vägkonstruktionens funktion är det mycket viktigt att trummor och diken/
ledningar kontrolleras och underhålls regelbundet. Beträffande lågtrafikerade vägar
består detta underhåll till större delen av dikning. (Bäckman et al., 1998)
6.3.1 Dikning
Ofta ingår dikning som en del av en mera omfattande iståndsättningsåtgärd med t.ex. en
ny slutlagerbeläggning. Det är då önskvärt att dikningsåtgärden kan utföras cirka ett år
innan övriga åtgärder, eftersom det normalt tar ganska lång tid innan en dräneringsåtgärd
ger full effekt. (Bäckman et al., 1998)
Ett öppet dike har flera funktioner:
1. Att avleda ytvatten (dagvatten) från vägytan och vägens omgivning.
2. Att dränera vägkroppen, dvs. att avleda vatten som på något sätt tränger in i
vägkroppen.
3. Att fungera som snömagasin.
En stor del av det lågtrafikerade vägnätet utgörs av s.k. ”icke-byggda vägar” som i
princip saknar en dränerande överbyggnad. För dessa vägar är ytvattenavledning det
primära. (Bäckman et al., 1998)
6.3.2 Inspektion av dräneringssystemet och dess underhåll
Aho och Saarenketo (2006a) rekommenderar att man systematiskt utvärderar
dräneringens tillstånd i slutskedet av varje driftkontrakts tidsperiod eller med maximalt
6–8 års intervall. Först bör vägsektioner som lider av bristande dränering kartläggas.
VTI rapport 775 51