You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
inblandning i lagren som ska behandlas kan således behöva anpassas under projektets<br />
gång. (Vuorimies och Kolisoja, 2006)<br />
6.4.5 Fördjupad provning av obundna granulära material till<br />
förstärkningsarbeten<br />
Vuorimies och Kolisoja (2006) anser att det är möjligt att göra en bedömning av<br />
effektiviteten av materialbehandlingen av överbyggnadslagren genom att först värdera<br />
hur viktig vägen är, dess trafikbelastning och hur stor budgeten är och sedan utföra<br />
laboratorieprovningar. Grundidén är att utföra de enklaste och mest kostnadseffektiva<br />
proven först. Därför bör det i första hand göras bestämningar av:<br />
• Vattenhalt,<br />
• Kornstorleksfördelning och<br />
• Organiskt materialinnehåll.<br />
Kornstorleksfördelningen bör analyseras genom våtsiktning. Om finmaterialhalten är<br />
10 % eller högre, bör också kornstorleksfördelningen för finmaterialet bestämmas.<br />
Andelen finmaterial och formen på kornstorlekskurvan kommer att ha inflytande på<br />
vilket stabiliseringsmedel som kan användas. Det kan också den organiska halten ha<br />
eftersom en hög organisk halt kan orsaka fuktkänslighet. (Vuorimies och Kolisoja,<br />
2006)<br />
Där fördjupad undersökning önskas kan stenmaterialets fuktkänslighet verifieras genom<br />
användning av Tubsugningstestet. Vid jämförande provningar har Tubsugningstestet<br />
bekräftats vara den mest passande metoden för att bedöma tjälfarligheten i obundna<br />
material i vägkroppen (Saeed et al., 2001) och testet har visat sig ha god repeterbarhet<br />
(Guthrie et al., 2001). Testet görs vanligen på stenmaterial med mindre maximal<br />
stenstorlek än 20 mm. En mer detaljerad beskrivning av testet finns i rapporten av<br />
Saarenketo (2000). Vid tubsugningsprovningar placeras botten av det torkade provet i<br />
destillerat vatten varefter dielektricitet och konduktivitet mäts i förhållande till tiden på<br />
toppen av provet. Storleken och tillväxthastigheten av dielektricitetsvärdet kommer att<br />
avslöja hur mycket och hur snabbt vatten stiger till toppen av provet på grund av<br />
kapillärkrafterna. De dielektriska värdena för obehandlade prover kan sedan jämföras<br />
med värdena för de stabiliserade proverna. En klassificering av obundna granulära<br />
material baserad på dielektricitetsvärden framgår av Tabell 24 enligt Saarenketo (2000).<br />
Tabell 24. Kvalitetsklassificering av obundna granulära material baserad på resultat av<br />
Tubsugningsprovning (Saarenketo, 2000).<br />
Dielektricitetsvärde (Er-värde) Klassificering<br />
< 10 Bärlagermaterial av god kvalitet<br />
10-16 Tveksamma som bärlagermaterial<br />
> 16 Olämpliga som bärlagermaterial<br />
Ytterligare exempel på fördjupade provningsförfaranden innefattar bestämning av den<br />
specifika ytan och vattenadsorptionsindex på stenmaterialet. Specifik yta indikerar<br />
mängden partikelyta som finns i finmaterialet. Ju större den är desto högre är sannolikheten<br />
för kvarhållande av vatten på materialpartiklarna. Vattenadsorptionsindex<br />
indikerar förmågan hos finmaterialet att binda fukt på ytan av partiklarna vid 100 %<br />
luftfuktighet. Om dessa analyser indikerar att materialet är fuktkänsligt och<br />
materialbehandling med stabiliseringsmedel är möjlig, bör ett Proctortest genomföras på<br />
ett obehandlade materialet. Proctortestet ger en indikation på materialets packbarhet vid<br />
varierande vattenhalt. Detta kan ytterligare kompletteras med ett tjällyftningstest för att<br />
kontrollera att tjällyftning inte uppstår i det behandlade materialet. Dessutom kan<br />
<strong>VTI</strong> rapport 775 59
Change language