Länk till uppsatsen - Specialpedagogiska skolmyndigheten

Det gör att småbarnsgrupperna ibland kan bli på ända upp till 17-19 barn. Där dessa stora
grupper för de yngsta finns är specialpedagogerna bekymrade. De ser barn som inte mår bra.
De små måste få knyta an till vuxna och om vuxna inte har tid så blir det inte bra för barnen.
Det blir också väldigt många relationer för barnen att bygga upp och hålla reda på. En
specialpedagog tyckte också att trenden var att det var sämre utbildad personal bland de
yngsta barnen. ”Sämst status” (förort)var hennes fundering kring detta.
På andra ställen har man flyttat 5-åringarna till skolan (tillsammans med sin personal) ett år
tidigare och därmed frigjort plats för de yngsta. På några ställen har man öppnat
specialavdelningar med bara småbarn.
Barngruppernas storlek
Barngrupperna kan ha mycket olika storlek. Från de mer traditionella avdelningarna med ca
20-25 barn bland de äldre 3-5 åringarna till storavdelningar där man i princip slagit ihop en
förskolas avdelningar till en och där man kan ha 40-80 barn i gruppen. Också dessa
storavdelningar ser olika ut.
Något ställe på landsbygden har gjort ett arbetslag av två avdelningar på en förskola. I
praktiken blev man mer flexibel när det gällde var personalen var. För barnen innebar det att
de var tillsammans i början och slutet av dagen. Så har man alltid arbetat på
fleravdelningsförskolor, skillnaden här är att man är lite mer fri med personalen och kan lägga
den där det passar.
Andra ställen har bokstavligt talat slagit ihop allt till en verksamhet, ibland med olika
hemvister eller med olika rum som har olika verksamhet. Tanken är då att barnen ska kunna
välja vad de vill göra. Varje ställe ska ha en personal som ansvarar för verksamheten just där.
Just de senare varianterna kan bli problematiska upplever specialpedagogerna. ”Det blir lätt
rörigt, varken barn eller personal vet var de ska vara” (storstad).
Ingen av specialpedagogerna ger uttryck för att det skulle finnas någon form av automatisk
koppling mellan stora barngrupper och många barn i behov av särskilt stöd (utom när det
gäller de minsta barnen). Däremot ställer de stora barngrupperna mycket större krav på tydlig
struktur och organisation, vilket gör att risk finns att fler barn faller utanför om man inte
lyckas skapa och upprätthålla denna tydlighet.
Var finns förskollärare och barnskötare?
Specialpedagogerna menar att det spelar stor roll hur förskollärare och övrig personal lägger
upp sitt arbete. De behöver finnas med i de olika rummen och kunna fungera som modeller
för barnen genom att vara med i leken. Det är så de kan vara med och stötta barn som inte
riktigt kan hantera situationer. Det innebär också att personalen sinsemellan måste veta var
man ska vara. Ska man ha stationssystem krävs mycket organisation så att personalen
verkligen vet precis vad var och en ska vara och göra.
En specialpedagog säger att det kan fungera med stationssystem ”om det finns en personal där
som tar emot barnen och de kan få vara där på sina villkor” (förort). Hon menar att något barn
kanske bara behöver en kamrat för att fungera och att då måste det få vara så.
35