Länk till uppsatsen - Specialpedagogiska skolmyndigheten

Förskollärarutbildningen bedrevs på seminarier fram till högskolereformen 1977. Därefter har
den blivit en del av högskolors och universitets lärarprogram. Fram till 2001 fanns en ren
förskollärarutbildning. Därefter skapades en lärarutbildning som gav kompetens från
förskolan upp till grundskolans tidigare år. Till att börja med fanns få separata kurser som
vände sig till de studerande som ville inrikta sig mot förskolan, men efter hand kom fler
specialiserade kurser till stånd (Tellgren, 2008). Det blev ett större fokus på skriv-och
läsutveckling och matematik. Kurser i dessa ämnen blev obligatoriska för de blivande yngrelärarna
(Tellgren, 2008). Från 2011 är man tillbaka till en ren förskollärarutbildning och också
yrkestiteln förskollärare är tillbaka.
Även barnskötarna har många olika typer av utbildning. Från en treårig gymnasielinje till
olika ettåriga yrkes-vuxutbildningar (se till exempel Ekbackeskolan, Osby, 2013). Fokus i
barnskötarutbildningen är omvårdnad av barnet, även om informationsbladet från
Ekbackeskolan vittnar om att det även i denna utbildning kommit in både specialpedagogik
och pedagogiskt ledarskap. I tider av förskollärarbrist har det ofta funnits möjligheter för
barnskötare med yrkespraktik, att gå en förkortat utbildning till förskollärare på en högskola. I
vissa fall har kommunen köpt in kurser från en högskola och så har barnskötarna kunnat får
förskollärarstatus i den egna kommunen, så kallad lokal behörighet(Region Gotland, 2012).
För någon som betraktar förskolan utifrån, kan det vara svårt att förstå arbetslagets starka
ställning på förskolan. Eller ens vad ett arbetslag på förskolan kan vara. På många
arbetsplatser bildas arbetslag av olika professioner som var och en, utifrån sin kompetens, gör
sin del av arbetet. I förskolans värld har arbetslaget fått en annan betydelse. Arbetslaget som
tanke kom in i förskolan med Barnstugeutredningen 1968. Där sades att man skulle arbeta i
arbetslag med både förskollärare och barnskötare tillsammans (Socialstyrelsen, 1975).
Barnstugeutredningens tanke var att man, var och en utifrån sin yrkesproffesion, skulle bidra
till verksamheten på helt jämställd basis. Alla skulle utföra samma sysslor och all planering
skulle utföras tillsammans. Detta leder till att man i Pedagogiskt program för förskolan
(Socialstyrelsen 1987:3) skriver ”Personalen ska planera förskolans verksamhet i samråd med
föräldrarna” (a.a. sid 64). Man talar alltså inte längre om förskollärare och barnskötare utan
alla benämns personal. Dessutom ska föräldrarna involveras i verksamheten.
Vad har detta gjort med synen på den egna professionen som förskollärare? Granbom (2011)
beskriver en ambivalens mellan en distinkt expertroll och en diffus expertroll. Hon menar att
förskollärarna visar upp en distinkt expertroll i sin beskrivning av sin profession, men att det
samtidigt finns en uppfattning att förskollärarnas expertroll inte ska vara så framträdande utan
vara mer diffus.
Granbom (2011) finner vidare att förskollärare intar denna diffusa expertroll för att inte
föräldrarna ska förlora tilltro till sin egen förmåga som kapabla föräldrar. Förskollärarna har
alltså ett ambivalent förhållande till sin egen kunskap och vad yrkesprofessionen står för.
8