Länk till uppsatsen - Specialpedagogiska skolmyndigheten

Påverkansfaktorerna är det som styr hela verksamheten. En stor fördel med att se detta är att
man har större möjligheter att göra något åt en situation eller del av dagen eller vad det nu kan
vara man vill förändra. Det som gör den specialpedagogisk är just kopplingen till barn i behov
av särskilt stöd (Gerrbo 2012).
Påverkansmodellen kan användas i en rad olika sammanhang inom specialpedagogiken i
förskolan. Den kan användas i direkta åtgärder, men den kan också användas i ett
förebyggande arbete. Specialpedagogerna säger att allt de gör som mer akuta insatser borde
gå att göra som förebyggande insatser, men då krävs att de har möjlighet till det i sina tjänster.
Enligt påverkansmodellen kan man minska eller öka problemen på gruppnivå. Med det menas
att fler barn kommer att få problem eller passa in beroende på verksamhetens utformning. Det
är på denna nivå man har stora möjligheter att arbeta förebyggande. Men på individnivå
kommer det alltid att dyka upp barn som har särskilda behov alldeles oavsett hur
verksamheten ser ut. Då visar påverkansfaktorerna det man har att arbeta med för att försöka
få verksamheten att fungera för det enskilda barnet.
Den specialpedagogiska processcirkeln (figur 5 sid 46) ger en bild av hur systemet kring den
specialpedagogiska insatsen fungerar på förskolan. Den visar att det ingalunda är
specialpedagogerna som ensamma står för specialpedagogiken på förskolan.
Specialpedagogerna bidrar och stöttar med kunskap, men det är förskollärare och arbetslag
som utför den specialpedagogiska insatsen på förskolan.
Att se specialpedagogiken i ett systemteoretiskt perspektiv är inte nytt. Björck-Åkesson
(2007) nämner både Bronfenbrenners ekologiska modell och Kyléns helhetssyn på människan
som systemiska modeller inom den specialpedagogiska forskningen. Även ICF, WHOs
internationella klassificering av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, är något som
ofta nämns ihop med specialpedagogik (Björck-Åkesson, 2007; Socialstyrelsen, 2010). Syftet
med klassificeringssystemet är att vända uppmärksamheten mot omgivningens betydelse för
en individs delaktighet.
Vad är då skillnad mellan de redan befintliga systemteoretiska tankar och modeller och de
tankar och teorier som presenteras i uppsatsen? Jag vill här gå ett steg längre genom att inte
relatera till en enskild individ och dennes omgivning. I påverkansmodellen sätts ett problem i
centrum, inte en individ. Vad problemet är, kan variera, men behöver inte vara relaterad
enbart till en enda individ. Det kan också vara en grupp barn som inte fungerar tillsammans
eller ett arbetslag som inte hittat rätt sätt att möta en barngrupp som då inte fungerar så bra.
Att alltid relatera till en individ blir för snävt. Även Gerrbo (2012) anser att
specialpedagogiken kan handla om en grupp barn/elever. Likaså anser Gerrbo att
förebyggande insatser också hör hemma inom det specialpedagogiska fältet . Sett i det
perspektivet kan problemlösningen lika gärna vara att arbeta för att skapa en så tydlig
pedagogisk miljö som möjligt för att minska risken att skapa barn i behov av särskilt stöd.
49